Göteborgsposten – 13 september 1869, sida 2

Fran Utlandet. Kejsar Napolcon har med sin gemål åkt i öppen vagn, oaktadt ett ihållande regn, genom Paris boulevarder och hufvudgator. Detta bör kunna i någon mån bidraga till att lugna den upprörda stämningen, isyunerhet som de sista uppgifterna från S:t Cloud sawtlige gifva vid handen, att den sjukes tillstånd nu så bättrats, att krisen kan för det närvarande anses öfverstånden. Vi önska ingenting högre och hoppas att så må vara; men i alla fall skall dock det nu skedda hafva gifvit anstöt till en alldeles ny era för förhållandena i Frankrike, emedan man der nu fått blicken vaken för, att, eftersom alla menniskor äro dödliga och kejsaren är menniska, äfven han är dödlig; och att då ingen menniska aar lifvet i sin hand, kejsaren ej heller har det, utan Gud, hvars rådslag äro fördolda. Derför måste man bereda sig för framtiden, så att ej för stora rubbningar följa, då den möjliga händelsen inträffar. Men någon annan beredelse skulle tjena till intet, än den att införa en styrelsetorm, hvilken ej sätter allt så mycket på ett menniskolif, som fallet är nu. Prins Napoleon, hvars namn nu börjar allt oftare upprepas, är just förfäktaren af denna åsigt, alldenstund dynastiens framtid till ej ringa del hvilar i hans klokhet och hållning. Times anmär ker med rätta, att prinsen var innestängd med sin kejserlige kusin i S:t Cloud dagen före och dagen efter det han höll sitt tal i senaten; att han helt säkert icke dagen före dolde för kejsaren sin afsigt att tala till sina kamrater i senaten, och att kejsaren troligen icke heller underlät morgonen derefter att yttra sig om ett tal, om hvilket han begärt att få se referatet, innan detta ännu blifvit tryckt. Något ogillande deraf har ej förnummits trån kejsarens sida. Sanningen tyckes derför vara den, att man börjar ömsesidigt känna nödvändigheten af ett bättre förstånd mellan kejsaren och prins Napoleon. Kejsaren skall ännu mera inge denna nödvändighet, då han lyssnar till det genljud, som prinsens tal väckt inom Frankrike och hvilket ställer Frankrikes verkligt liberala förboppningar utom allt tvifvel. Det stora bladet tillägger: Ilvilken roll prinsen kan komma att spela vid en politisk reform, det beror till stor del af utsigterna för kejsarens snara tillfredsställande. Skulle Ludvig Napoleon kunna ännu längre regera, så skulle en liberal ministör med prinsen i spetsen vara ett försök, som det skulle löna sig alt göra; men skulle omöjligheten för kejsaren att visa sig i sitt kabmettsråd komma att förlängas mycket, dä skulle det nästan vara obegripligt, att någon skulle kunna på fullt allvar göra prinsen ståthällareskapet öfver riket stridigt. i alla händelser skall den närvarande krisen i Frankrike icke förbli utan viguga följder, och prins Napoleon har vetat tillvinna sig en ställning, i hvilken hans kejserlige kusin icke mera kan förbise eller förbigå honom, om han annars anser en vis politik vara al vigti. Det är dock ej allenast i Frankrike, som ett stort omslag i de politiska förhållandena — — ——