sin sar tala om en spion vid namn Chefteau, en utomordentligt skicklig sådan och i ständ till allt tillochmed till redlighet, ifall man blott betalado honom väl derför. Det var en af dessa uslingar som dyka upp i politiskt oroliga tider, en ung spion uppfostrad af Fouch6, som ömsom tjenat och förrådt alla partier, som försökt allt och som slutligen blifvit dömd för förfalskning och flytt från galererna. År 1815 hade Cheftoau lemnat polisen för att inrätta en Åbyrå för enskilda upplysningar. Efter att ha hört sig före erfor m:me Blanche att denne man bodde på place Dauphine och hon beslöt begagna sin mans frånvaro för att vända sig till honom. En morgon klädde hon sig derföro så enkelt som möjligt och gick, åtföljd af tant Mådie, att klappa på dörren till Fouchs lärjunges bostad. Chefteau var då tretiofyra år. Det var en liten man med oförarglig min och som ständigt låtsade ett godt lynne. Han lät sina klienter inträda i en liten salong, mycket snyggt möblerad, och m:me Denis började straxt derefter berätta att hon var gift och bosatt vid rue SaintDenis, att en af hennes systrar, som var död, begått ett felsteg och att hon vore färdig till de största uppoffringar för att återfinna denna systers barn etc. ete., med ett ord en hel historia som hon förut uppgjort och som var temligen sannolik. (Forts.)