Göteborgsposten – 13 september 1869, sida 1

som nyligen återvändt till Köpenhamn efter 2!(; års vistande i Italien, fulländar till Julen ett nytt större arbete ÅFra den gamle Fabrik, deri handlingen är förlagd i Köpenhamn. Tivolis bekante Pjerrot-kung Volkersen har nyligen firat sitt silfverbröllop, dervid han at Tivolis aktiebolag erhöll ett vackert guldur samt från funktionärer och restauranter vid etablissementet diverse dyrbara silfverpjeser. En yngling om 151, år, som tillhör en af Köpenhamns bättre familjer, hade i somras råkat i dåligt sällskap och satt sig i skulder, hvilka han icke vågade omtala för fadren, men då han en dag hade inkasserat c:a 2,400 rdr sv. för denne, försvann han oml aftonen med jernbantåget till Hamburg. Köpenhamns detektiva polis telegraferade genast till Hamburg efter rymmaren, som greps derstädes, just som han skulle gå ombord på ett emigrantfartyg. Då han sasttogs innehade han ännu 2,200 rdr. Riksbankens ställning. Sedan förra rapporten har beloppet af utelöpande sedlar ökats med 1,621,493 rdr 77 öre och metalliska valutan med 436,460 rdr 78 öre: hvaremot depositionerna minskats med 166,744 rdr 63 öre, obegagnade andelar af kreditivoch läneförlag med 464,837 rdr 45 öre, reseryfonden med 553.450 rdr 91 öre. Hertiginnan af Dalarne gjorde i Thorsdags, uppvaktad at en kammarherre och en hofdam, besök i Upsala, dit hon ankom med morgonens bantåg, dervid erkebiskopen, landshöfdingen, universitetets rektor, borgmästaren m. fl. voro henne till mötes. Efter hos erkeb skopen intagen frukost besåg H. K. II. stadens märkvärdigheter och gjorde en tur till. Gamla Upsala. Erkebiskopen gaf för II. K. H. middag och landshöfdingen gouter, hvaref ter II. K. II. med aftonens bantäg återvände till hufvudstaden, säger Ups. P:n. Åsliden konstnär. I Posttidn. för i Lördags läses följarde minnesruna: Artisten Cart Andreas Dahlström, en af den yngre generationen föga bemärkt, men för ett tretiotal af år tillbaka ganska framstående konstnär, har härstädes med döden afgätt förliden Thorsdag. D. föddes 1806 i Stockholm och bestämde sig till en början för krigareyrket, hvaruti han dock ke avanöfver underofticers-graden. En I förmögenhet satte honom, som temligen ung, i stånd att företaga en resa till Italien, på hvar k ca j ban tillbragte en tids angenämt lif i up med Nicander, Wetterling m. tl. samtida svenska konstnärer. Under tiden mognade hans beslut att odeladt cgna sig åt målarekonsten, och efter hemkomsten insick han som elev vid Akademien för den fria konsterna; han var då 24 år gammal. Flitig och ihärdig, gjorde D. snabba framsteg, och Boye nämner honom redan i sitt 1833 utgifna målare-lexikon som en igenremälare med ganska goda anlag, hvars kompositioner och stil äro under en hoppfull utveckling i godt mancr.; detta omdöme delades äfven at den vid denna tid stiftade konstföreningen, uti hvars kataloger ötver inköpta konstverk man under de första aren träffar D:s namn ganska ofta. Carl Johan uppmärksammade hans talent och beställde af honom sOtvergången öfver Rkhen-. m. ft. större bataljmalningar, hvilka för närvarande betinnas a Drottninghelins kongl. lustslott. Som målare upphörde hun dock snart att vara produktiv, men omfattade i stället med förkärlek litografien och utgaf i början af 1540-talet sina teckningar ur tretioåriga krigets historia, i hvilket arbete man på många ställen spårar en i den historiska genren och i synnerhet i bataljmålningen högt begäfvad konstnär. Sednare utgaf han Teckningar ur Sveriges historia under Carolinska tinehvarfvet, Stockholms-scener, svenska folkdrägter, m. tl. arbeten af större eller mindre konstvärde. Till följd af sin vana, att sällan eller aldrig begagna modell för figurerna, fick han dock ett manäör. hvilket i de senare arbetena på ett störande sätt inverkar. Under sina bättre konstnärsdagar ustod D. särdeles i kompositionen och anordningen samt den raska, lätta och breda penselföringen: och var han i dessa hänseenden en förebild för några af sina samtida akademie-kamrater, hvilka sedermera intagit de främsta platserna i vår konsthistoria. För färgen saknade han sinne, och detta var väl förnämligast anledningen till hans öfvergitvande af taflemålningen och till det förtidiga hämmandet af hans konstnärliga utvecling; hade denna deremot fått ostörd pågå, så är det sannolikt, att han icke råkat i glömska och att ekonomiska bekymmer icke skulle hafva blifvit den gamle konstnärens lott, utan den fosterländska historiemålningen hafva till namnen på sina ännu få representanter kunnat foga det af C. A. Dahlström. Dödsfall. F. d. chefen för Jemtlands fältjägarekär öfverstlöjtn. C. A. P. Ström atjed d. 2 d:s nära 64 år gammal. Ilistoriemålaren prof. A. Malmström har, säger Dagbl., i sommar gjort studier i