Göteborgsposten – 11 september 1869, sida 2

ningar mot honom och vännen Jakobsson, samt försäkrade, under det han promenerade fram och åter på golfvet, att han icke varit mera när B. än hvad hr polismästaren varit-, samt begärde att då Lindh och Pettersson icke hade den ringaste del i saken dessa måtte få blifva hörda som vittnen, hvilket äfven medgats, oaktadt B:s protest deremot, som påstod att de voro uti J:s och L:s sällskap samt mycket goda vänner till dessa. Såväl Lindh som Pettersson intygade att Jakobsson hvarken varit inne i rummet eller burit våldsam hand å B. utan hade deremot denne sökt skjuta J. i vattnet samt då J. vek undan fallit uti Bassinen; Lilljeholm hade endast sökt lijelpa J. från B:s obehagliga påtryckning, men hade hvarken skuflat eller lagit krokben för B.: dessutom förklarade de att såväl B. som hans sällskap voro så fulla att de knappast kunde stå på benen. För flera vittnens hörande uppsköts målet till d. 17 d:s.