Göteborgsposten – 11 september 1869, sida 2

Råttegängsoch Polissaker. Tloliskammaren. Srarprättaren i lissfara. Efter den tryckande värme, som sistI. Thorsdag härstädes var rådande, ansågo arbetskarlarne Johan Jokobsson, Irans Lilljeholm, David Lindh och Gustaf Linus Pettersson att ett uppfriskande bad icke skulle vara ur vägen, nvarföre de kl. mellan 3 och 4 e. m. begäfvo sig ner till fribassinen nedanför cellfängelset, hvarest de satte sitt beslut i verket. Sedan Jakobsson uppkommit ur vadet samt till en del klädt på sig, hörde han från hallanstaltens vaktrum, hvarest skarprättaren 00. T. Bergendahl (hvilken med detta yrke förenar vaktmästarebefattningen vid fribassinen) residerar, ett högst misstänkt oväsen. Jakobsson kunde naturligtvis icke låta detta passera opåtaldt, hvarföre han närmade sig vaktrummet i den goda afsigten att styra allt till det bästa, men innan han hann fram till stället utkom derifran en månadskarl, lydande det poetiska namnet Iljertqvist. åtföljd af Bergendahl, bada synoch hörbarligen rörda af starka drycker-. såsom det heter i polisspräket. Då II. tick sigte på J. vände han sig till denne, bek nde att han af Bergendahl och tvenne andra karlar latitenarra sig att bjuda dem på bränvin allt sedan kl. 11 på sf. m. då han nedkommit till bassinen för att bada, hvilket kalas kostat honom 2 rdr, samt att de icke voro nöjda ändå, utan ville att II. skulle lemna sitt sillverur för att pantsätta för bränvin. Bergendahl ans;åg att detta var en sak, som icke angick J. hvarföre han fattade tag uti denne för att skufta honom i bassinen; men J., som var nöjd med det bad han redan erhållit, vek undan för 13. hvilket hade till påföljd att denne senare med kläder på hufvudstupa störtade i vattnet. Bergendahl hade emellertid fått i sitt hufvud att . inkommit i vaktrummet samt derifrån utdragit B. på brobänken, hvarest han af J:s vän, ofvannämnde Frans Lilljeholm, blifvit skuffad i bassinen; hvarför han till ivår hade instämt desse tillika med deras vänner David och Linus, för att stånda till ansvar för deras grofva brott. Vid pårop igår uti poliskammaren inställde sig parterne, B. iklädd sin lysande uniform (troligen i afsigt att ingifva större respekt) Samt aflemnande en längre skrifvelse, deruti han anhöll att då målet var af högst vigtig beskaffenhet detsamma måtte blifva hänvisadt till högre domstol, och vidare yrkade att genom vittnen få intyga sanningsenligheten af sina uppgifter, hvilka han genom gester och åtbörder sökte göra så tydliga som möjligt. Dessa vittnen voro arbetskarlen S. N. Johansson samt en målaregesäll vid namn Dreijer. Denne senare blef dock genast jäfvad af svaranderne såsom varande medborgerligt förtroende förlus hvaremot intet jäf fanns mot Johansson. Denne berättade att han tillika med Bergendahl och Dreijer blifvit bjuden på några supar af Hjertqvist, hvilken senare dock blifvit mycket illa full fram på e. m. samt då han uti detta tillstånd ville gå och bada dertill förhindrades af B. hvaröfver han blef mycket förgrymmad och började öfverösa B. med ovett. Jakobsson, som troligen hörde detta, inrusade nu uti vaktrummet. fattande tag uti B. samt utdrog honom ur rummet: straxt derefter skyndade vittnet ut och såg då Lilljeholm slå krokben för B., hvarefter han hörde ett plaskande i vattnet samt då han vände sig om såg han B. ligga simmande i bassinen. Lilljeholm, en liten karl med ett högst lifligt temperament, hade den stör ighet i verlden att återhålla sin vrede öfver så många orättvisa beskyll