Göteborgsposten – 11 september 1869, sida 2

Stafsson. Fran Utlandet. Skulle verkligen Förenta Staterna nu anse tiden vara inne att plocka den mogna frukten, Antillernas perla, det herrliga Cuba? De anlända telegrammerna gifva åtminstone vid handen, att något är i görningen, hvilket torde komma att bestämma öfver öns öde. De berätta nemligen, att Förenta Staternas utrikesminister eller statssekreterare, mr IIamilton Fish, d. 6 d:s samtalat med flera utländska sändebud i Washington, hvarvid det visade sig, att Förenta Staternas regering skulle ha för afsigt att ännu före kongressens sammanträdonde erkänna rebellerna på Cuba såsom krigförande makt. Det spanska sändebudet begärde dock ett uppskot härmed, i det han förklarade, att Spanien skulle i så sall, i enlighet med fördraget af 1795, utöfva rätten alt visitora amerikanska fartyg och äfven alt, i händelse ett krig skulle följa, icke anse sig törhindradt af pariserkonventionen från att utlemna kaparebref, hvartill Spanien kan hemta stöd i den omständigheten, att Förenta Staterna aldrig erkänt nämnda konvention. Dessa telegrafunderrättelser ha ingått direkte från Newyork och synas i det närmaste öfverensstämma med sanningen, om saken än icke är fullt så långt avancerad. Den spanska regeringsorganen Imparcial i Madrid säger det visserligen vara ogrundadt, att amerikanska sändebudit i Madrid till dervarande regering öfverlemnat en note af innehåll, att Unionsregeringen måste under den allmänna meningens tryckning erkänna de upproriska på Cuba såsom krigtörande makt. Biadet kan ba rätt, men korrespondenten i Newyork äfven, ty han har blott sagt, att den amerikanske statsministern underrättat de utländska sändebuden i Washington derom, ej att han låtit sin minister i Madrid afgifva en formlig note derom. Steget är stort mellan dessa tvenne stadier i diplomatien, ehuru det derför ingalunda är osannolikt, att det kan komma att snart nog tagas. Den ossiciösa tidningen mäste emellertid, el oaktadt, erkanna, art spanska sändebudet i Washögton Inrapporterat till Madrid, att de upproriska på CUDU vunnt bre tydligt hos den allminsa meningen i Förenta Staterna och gjorde ansträngningar, för att förmå regerinsen till att erkanna dem. Bladet betonar på grund häraf nödvänligheten af alt töre kongressens sammanträde November med ull makt söka undertrycka upproret. Detta är den synliga sidan af saken; men hand i hand härmed gå de besynnerliga upplysningar, som engelska pressen för någon tid sedan bragte i dagen och hvilka förmåälie, att underhandlingar pågingo mellan regeringarne i Madrid och Washington om en en köpuppgyrelse angående ön. Eugelska tidningar berättade val bärmelå mera, bvad de hoppades, än hvad de antogo för Sanat; ty för det för krig så rädda Eogland skulle det naturligtvis vara en stor fördel, om man kunde uppgöra saken med köyslagande. Men å andra sidan var det garska naturligt. att amerikanarne ej skulle vilja ge 10 öre för en srukt, som, då den blefve mogen, skulle tillfalla dem utan någon ersättning. Amer kanarne frukta naturligtvis ej det vida svagare Spanien och skola väl derför icke heller tveka om at lägga i dagen hela sin bekanta brutalitet mot don svagare. Men Spanien kan likval genom kapares utrustande tillsogo deras skeppssart mycket ondt. Att England skulle häraf lida betydligt, det är en naturlig sak; och vi kunna derför vara öfvertygade om, att det skall, eftersom Förenta Staterna äro den starkare maklen, använda alla möjliga öfvertalningsmedel. for att förmå Spamen till att frivilligt afträda sin dyrbara perla, genom att erkänna dess oberoende och låta befolkningen sjelf bestämma öfver sitt öde. Och det skall naturligtvis ej heller underlåta att hänvisa på sitt eget gifna exempel i Medelhafvet, då det afträdde Joniska Öarne till Grekland. Vi antaga, att regeringen skall gifva med sig, ty hon har ej annat råd och hon måste förr eller senare skrida till denna nödvändighet; men vi förmoda att hon äfven