Göteborgsposten – 11 september 1869, sida 1

L) — för hvar och en som förmår läsa svenska innantill. I medgifven kanhända alt vi ha rätt, men viljen Ålefva i frid med edra kolleger. Nåväl, så tveka. åtminstone wi icke att forklara det såväl Söndags Nisse som Fäderneslandet under de sista åren i detta afseende innehållit artiklar, hvilka, om de också nedskrifvits under inflytande af det mest inrotade, personliga agg, dock innehållit sådana saker, att sättaren med afsky borde kastat dem ifrån sig. Derföre, låtom oss först sopa rent framför vår egen dörr, innan vi ha något att anmärka mot andras. På Nya Teatern har det varit Maskeradbal två gånger på en vecka. Årstiden — vi ha nu en eftersommar, som i värme och prakt synes vilja täfla med sjelfvaste högsommaren — synes dock icke vara tullt lämplig för maskeradbalers anställande. Eljest hade det nog varit fullt hus båda gångerna, ty operan gifves nu på ett sätt, som, med ett enda undantag, motsvarar fordringar, högre till och med än man här med fog kan ställa på ett operasällskap. Veckans notisafdelning har med afseende på operans utförande i detalj redan uttömt ämnet, vi vilja blott bland de personer, hvilka göra sig förtjenta af pris med afseende på den berömvärda sammanhållningen äfven inregistrera kormastaren, hofpianisten JV. Dahl, hvilken under långa timmar inlagt mycket arbete och stor flit med truppens inöfvande innan den kunnat komma under iaflytande af öfverbefälhafvarens, general Patti, kommandoeller rättare sagdt trollStaf. Den nye tenoren br Leandro Coy gjorde i Thorsdags en lysande debut. Han intog ge nast genom sitt behagliga sätt att sjunga, sin beundransvärda förmåga att tillgodogöra befintliga röstressurser, den ledighet och elegans, hvarmed han rörde sig, isynnerhet i de scener der Riccardo framträder som ädling icke under någon som helst forklädnad. I honom har hr Strakosch otvifvelaktigt förvärfvat sig ytterligare en magnet för operan och man motser med längtan hans uppträdande i ett parti, som mera lämpar sig för det veka som synes ligga i hans artistiska skaplynne, än den lidelsefulle, kraftige Riccardo, af hvilken karakter i sin helhet hr Sabbatini utan tvifvel gaf en mera tilllredsställande bild. IIr Coys nästa parti blir Elvinos i Sömngångerskan, hviken opera lärer uppföras redan om Måndag. Nya Teaterns dramatiska afdelning har, i anscende till inträffadt sjukdomsfall, under vec kan spelat De Onyttige, på ett annat sätt än direktören menat, men dermed är det nu slut, ja, nu säger man att det snart skall börjas spela I flygande slång?. De resande, som taga vägen genom vår stad, bli vanligen helt öfverraskade ötver den snygghet, den prydlighet, vare sig det nu gäller hus, quaier eller planteringar, som — det kunna äfven vi infödingar med godt samvete erkänna — så fördelaktigt utmärker Göteborg. Otverraskade, i en mindre behaglig mening, bli understundom de resande öfver att vid vissa perioder på året finna hoteller och re stanrationer till den grad äfversyllda, att för de förra ingen annan utväg finnes än att åt minstone för en eller annan stund fortvarande förbli på resande fot. Men aldrig ha vi hört talas om en mera oväntad syrpris än den, som i Unsdags var förbehållen några infödin gar och ett litet sällskap under deras protek tion stående resande, som då ämnade förfriska sig med en gol middag på restaurationen i Göteborgs vida beryktade Börshus. Man sti ger upp för trappan och inträder i tamburen utan att möta något slags anslag mot ens brinnande aptit, aftager ötverplaggen och förundrar sig dervid en smula öfver att inga gäster ännu synas ha kommit, öppnar matsalsdörren och kommer direkte in, icke i ei prydlig restaurationslokal utan i ett kolossalt skräprum, der bord och stolar stå huller on: buller, gardinerna äro nedtagna, tallrikar, glas och karaffiner i en obehaglig röra, påminnande om pantlånekontor eller auktionskammare — och tomma blicka emot en ur hvarje vrå. Skal restaurationen restaureras? frågar man. — Nej, här åestängdt, svaras det. — Sedan hur änge? — Sedan igår. — Då tyckes det som om man kunnat hinna med att annonsera om saken, puttrar det hungriga sällskapet och så ycker förmodligen hvar och en förnuftig, sa stande eller icke fastande menniska. Det värsta af allt ör, att det ännu icke ärer vara afgjordt, hvem som skall bli hr Öhmans efterträdare som restauratör i nämndt okal och igår 3 veckor till ha vi ändå der förste Oktober! En vacker dag skall man få se att en hop hungriga medborgare som förgåfves kämpat för en plats på Göta Källares, Logens, Mindre Teaterns eller Hötel Kristianias resp. restaurationer kommer inrusande i — Drätselkammaren, med hvad rätt förstår man nog. Realgymnasii skolungdom gjorde under öfverinseende och ledning af rektor Schiller och öfriga skolans lärare sistl. Thorsdag en utfart till Jonsered och igår företogs med de småpiltar, som tillhöra samma läroverks törberedande afdelning en utflygt till Delsjön. I naturens öppna sköte svärmade här de unga, friska viljorna omkring dagen lång under ystra lekar. Sång, flygande fana och klingande spel madfölila na färdan anh minnat af daaaa eaylada