Göteborgsposten – 11 september 1869, sida 1

Den arkeologiska kongressen är till ända. eKjökkenmöddingarne äro åter ställda på illväxt, de glänsande föredragen på lingua franca äro slutade, ett halft dussin spindelväfsbeslö jade buteljer Rhenskt vin af år 1598 vederbörligen inmundigade — och menskligheten har för denna gång sluppit undan skymfen, au af verldens mest kompetenta förståsigpåare i den vägen förklaras för descendenter från slägtet Simia! Teck skall ni ha, monsieur Quatrefages! Det var helt och hållet er förtjenst. Ni är en hedersman och en veritabel frans man till på köpet. Huru fint, hur chevale reskt, huru nobelt af er att ta edra trånghjernade medmenniskor i försvar! Huru ni två lade till den der envise tysken, som med all gewalv ville göra våra stackars förfäder till apor! Hvem tänker icke härvid på den gamla anekdoten om bonden, som vid åsynen af en markatta på ett positiv bestört utropade: ÅIIvad gör inte tysken för pengar! Må tyskarne gerna få åt sig vindicera den trefliga härkomsten från markattor, babianer, skogsmenniskor och andra lika hyggliga apfigurer, men vi, nordens fransmän, vi hålla obetingadt med vår vän Quatrefages. Våra förfäder ville arkeologerna ovilkorligen åt. Kom der icke en viss