Göteborgsposten – 9 september 1869, sida 2

poleon att ofördröjligen inkalla lagstistande kåren, för att låta den taga i tu med det nu färdiga senatsbeslutet rörande ändring i författningen och gifva tillkänna sin mening rörande de af prins Napoleon i senaten påpekade reformer, på det icke en ny opinionsstorm må hinna att resa sig, hvars utbrott kan bli förödande. De radikala äro redan i full fart med att bearbeta den allmänna meningen. GarnierPagös har i ett bref till sina valmän uppställt en jemförelse mellan författningen af 1848 och den genom senatsbeslutet ändrade författningen af 1852 och uppräknar den långa följden af frioch rättigheter, som man ännu saknar. lan slutar med det påståendet, att en allvarlig revision af författningen icke bör anförtros åt regeringens ulvalda, utan åt nationens. Radikalen Bancel förbereder å sin sida utgifvandet al ett politiskt dagblad, hvilket skall bära titeln ÅLe Tribun du peuple; en anvan organ för de Åoförsonliga skall utkomma under titeln ÅLe Peuple souverain, redigerad af Pascal Duprat. Slutligen skall Åndr6 Levertujou, hittills hufvudredaktör för den bekanta radikala tidningen la Gironde i Bordeaux, flytta till Paris, för att der utgifva en ny tidning ÅLes Echos democratiques. Under det att bonapartisterna sålunda ha skäl stt hålla sig allvarsamma, plågar kejsarinnan på sitt sätt lions amoureux. För någon tid sedan omtalade vi en högre sjöosficer, som dog, i det han kysste porträttet af kejsarinnan, som han älskade med passion. Nu har en grefve Bacciocchi på återresan från Corsica skjutit sig ombord på det kejserliga örlogsfartyget ligle, drifven härtill, såsom det berättas, af en olycklig kärlek till kejsarinnan. Den höga damen synes leka med kärlekslågor. Det förljudes åtminstone, att hon ej ogerna ser sig fjäsad och kurtiserad, ja, att hon tillochmed uppmuntrar en och annan förälskad, vacker ung man; men sedan kallt stöter honom ifrån sig, stolt i sin värdiga hållning och sin qvinliga ärbarhet. Det första återseendet mellan kejsar Napoleon och kejsarinnan samt den kejserlige prinsen efter de båda senares återkomst i Thorsdags afton skildras såsom mycket upprördt, och sjelfva Napoleon kunde endast med svårighet beherrska sina känslor. Det berättas, att kejsaren, som låtit sin sekreterare under sjukdomen föreläsa tidningarne, yttrat till Conti, då han fann, huru man sysselsatte sig med älven de minsta detaljer at hans sjukdom: Jag börjar minsann snart att bli lika populär som melle Schneider! — m:lle Schneider, den bekanta representanten för Storhertiginnan af Gerolstein och Den sköna Helena. Man bemödaresig i England s regeringskretsar s. n. om att söka litva handeln med Ostindien och har för detta ändamål uppgjort en ganska storartad plan, som den indiska regeringen nu håller på med att utveckla. Hon skall neml. i Peshawur vid tröskeln till Khyberpasset anordna en international årlig markvad. Programmer på fem språk utskickas åt alla häll, och Indiens stora firmor inbjudas att skicka alla slags tyger, indigo, specerier, nålar, garnsorter, knappar, knitvar, lersaker, koppar och kopparkärl, socker, får, hornboskap. Centralasien skall skicka rått silke, hudar, hastar, mulåsnor och får, persiska och turkomaniska mattor, täcken, alla möjliga yllesabrikater, rå ull, pelsverk, guldträdar, torkad frukt, tobak ete. Marknaden skall hållas mot slutet af året och vara i sex veckor, så att bär blir tillfälle till stora affärer. Huru Rysslands regering går ohejdad till väga, för att förryssa Polen, framgår bland annat af ett i Warschau nyligen utfärdadt dekret, enligt hvilket hädanefter i Polen alla klockor skola utvisa ej polsk, utan Peterburgs tid. Man berättar med anledning häraf en anekdot. Straxt efter det nämnda lag utfärdats, sporde kejsaren en at sina adjutanter, en polack, hvad klockan var. Otficeren svarade, utan att se på sitt ur: ÅIlvad ni behagar, IIl. Mit. ——-.—— —