Göteborgsposten – 9 september 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfrers. fr. Franskan.) Alltifrän den vecka då man betjenat henne på sitt rum, hade hon vågat alla slags djerfva steg. Om det var främmande, så i stället för att blygsamt hålla sig afsides, flyttade hon fram sin stol och blandade sig tillochmed i samtalet. Vid bordet gaf hon sin belåtenhet eller missbelåtenhet tillkänna. Två eller tre gånger hyste hon en mening som ej var den hennes nicce hyste och det hände att hon gjorde invänningar mot m:me Blanches befallningar. En gång då m:me Blanche skulle gå ut och bad henne följa sig, förklarade hon sig ha snufva och stannade qvar i slottet. Och följande Söndag, då m:me Blanche ej ville gå till aftonsången, förklarade tant Mådie att hon skulle gå dit och som det regnade bad hon att man skulle spänna för en vagn, hvilket skedde. Allt detta var till utseendet ingenting; men i verkligheten var det oerhördt, otänkbart. Det var tydligt att den fattiga slägtingen öfvade upp gig ända till djerfhet... ) Forts. fr. N:o 206.