Göteborgsposten – 9 september 1869, sida 1

IIvaremot inteckningar dödats för 4.438, 000. Lemnande qvarstående inteckningar i Bohusläns jord ar ks Afdrager man härifrån cirka 10 4 för obegagnade eller förfallne inteckningar så återstår inteckningar i Bohuslän forerr. o0omillioner tdr Utaf dessa 20 millioner ansåg tal. att en försäkring af 12 millioner antagligen kunde påräknas, derutaf tre millioner under halfva egendomsvärdet mot en premie af 2 rdr för 1,000 och nio millioner mot en premie af 4 på 1,000. Dessa premier utböra . . rdr 39,000. och lägges härtill den årliga räntan å 5 2 för den projekterade kapitalinbetalningen å rdr 250,000 sea samt räntan å inflytande premier Så skulle årsinkomsten utgöra De uppgifna utgifterna under förutsättning af en klok förvaltning böra högst kunna anslås till Pr rr hvadan icke mindre än. skulle utgöra årsvinsten eller gasatta kontanta aktietillskottet. Resultaterna af inteckningsgarantibolagets tillvägabringande, erbjödo således trygghet för egaren af jordbruksfastighet emot olämplig uppsägning, säkerhet för långifvaren på inteckningar försäkrade i bolaget, att ordentligt erhålla räntan och derjemte kapitalet då han detsamma vill uppsäga, samt slutligen en god vinst för aktieegare i föreningen, hvaruti kapitalisten sålunda kunde finna mer än vanligt en fördelaktig användning af ledigt kapital, samt jordbrukaren amortera sin fastighetsskuld. Löjtn. J.A. Gyllensvaan var öfvertygad att alla intresserade sig för denna frågas lyckliga lösning. För egen del hyste tal. dock några betänkligheter emot stiftandet. af nya penninginstitutioner i så måtto att jordbrukarens iråkade förlägenhet, enligt hvad erfarenheten visat, hållit jemna steg med lättheten att få pengar. Beredes ytterligare lätthet komma vi slutligen till samma punkt om ej värre. Tal. ansåg nödigt att få veta huruvida meningen endast var att hjelpa de redan skuldsatta — eller om föreningen ej skall understödja de öfriga som önska lån. Ansåg ett ytterligare skuldbelastande af jordfastigheterna vådligt. Värdemätaren på jord, var det pris hvartill jordbruksfastigheter gingo i transaktioner man och man emellan. Tal. ville äfven veta huruvida egare af stadsfastigheter finge vinna försäkring i bolaget m.m. Öfverstelöjtn. Carl Neiglick trodde att något misstag förefanns uti föregående talarens uppfattning af garantibolagets syfte. Hvad vidkomme jordens skuldsättning, så torde den ej böra ökas högre; landets hufvudnäring är jordbruket och detta har under de senare åren varit blottställdt för alla fluktuationer inom bankväsendet af hvars strypsystem det blifver ofta beroende och lidande; penningen hade blifvit ragen ifrån jorden, som den förut tillhörde; man vorde söka få den tillbaka; de exekutiva auktionerna vatnade om svårigheten att få jorden belånad, en omständighet som inverkade på jordvärdet etc. Tal. ansåg att en sammanblandning af stadsoch landtfastigheter måhända ej vore lycklig. Regementsläkaren Appeltofft uttalade den äsigten att egendomarne i närvarande stund voro vida under deras verkliga värde. Ansåg att städerna ej borde få ingå uti bolaget. Afgaf en kort berättelse om de lyckliga resultaten af dylika garantiföreningar i Preussen, hvilka redan första året lemnat 11 2 oc numera 13 2 vinst, ehuru stora reservfonder afsatts. Någon fara för stora uppsägningar trodde tal. c)j på m. m. Kapt. Krusenstjerna trodde, att vid det förhällandet att jorden intecknades, men icke åbyggnaderna, borde försäkring af stadsjord vara i bolaget medgifven. Konsul W:m Thorburn ansåg att svårigheter skulle möta för den nödiga inteckningssummans tillvägabringande om städerna uteslötos, hvarigenom det nyttiga företaget kunde komma att stranda; trodde att bolaget borde hvila på en stor grund; man kunde uppskjuta beslutet härom intill en ny sammankomst och under tiden hinna besinna sig på saken etc. Flera talare yttrade sig härefter, de flesta sammanstämmande i den åsigten att man borde inskränka sig till garanti för jordegendom — en utsträckning till städerna kunde föranleda misstro hos landtbefolkningen m. m., uppskof vore skadligt; man borde utse en komite att utarbeta förslag till stadgar och reglemente; Uddevalla med sitt centrala läge i länet utses till bolagets hufvudsäte etc. Sedan proposition blifvit framställd om önskvärdheten och nyttan af ett dylikt bolags stiftande och med enhälligt ja besvarad, utvaldes sju stycken komiterade, neml. öfverstelöjtn. Carl Neiglick, häradshöfd. Å. Rosenqvist, regementsläk. Appeltofst, patron II. Peterson på Saltkällan, löjtn. Gyllensvaan, befallningsman A. Wallgren och Joh. Anderson i Signeröd, hvarefter beslöts att 5 st. platser i komiten skulle reserveras för att under länets instundande landtbruksmöte i Kongelf fyllas, enligt val derstädes af representanter från länets södra del. Man öfvergick härefter till programmets 2:dra afdelning rörande åvägabringandet af en vidsträcktare odling af sockerbetor. Förhandlingarne inleddes at öfverstelöjtn. C. Neiglick, hvilken framhöll betydelsen af sockerbetans vidsträcktare odling såväl i nationelt som enskildt afseende. Diskussionen blef derefter ganska omfattande och ett lifligt intresse för saken, om hvars nytta alla voro ense, röjde sig hos alla närvarande jordbrukare; man beslöt utse en komitå för att t. v. hålla frågan vid lif och man utvalde öfverstelöjtn. Carl Neiglick till ombud vid instund. landtbruksmötet i Kongelf att derstädes och inför förvaltningsutskottet framhålla de härstädes uttalade åsigterna. Till ledamöter i komiten utsågos häradshöfd. A: Rosenqvist jemte de båda inbjudarne öfverstelöjtn. Neiglick och löjtn. Gyllensvaan. En operadebutant. Från Wenersborg omtalas följande tjufhistoria: Någon afton under förflutna veckan. just under det den vid 22.237,000.