urgamla norska hOUn:IUHCLtns, foscrlandskärlekens och den moraliska rättskänslans sinaste strängar vibrera, snillet med konungakronan har vunnit en ny trinmt och salongen genljuder af krattiga, uppriktiga bitallsyttringar. Om dessa än i icke ringa mån egnas sjelfva den dramatiska hardlingen, så tilltalla de urtister som gitvit lit ät författarens ska pe ser IÅtom oss nemlige n först som sist komma ötverens om, att nära nog hvarenda en at dessa artister gåt. ett stycke framåt på konstnärsbanan, sedan vi sist hade nöjet skåda dem på denna scen. I främsta rummet gäller detta m:ll. berg, som i utförandet af Siri Brahes i så minga häncenden svåra parti ådagalade ett så omsorgsfullt och genomtänkt studium, en så sorglällig vakt på alla de små -manärsynder-, man undorstundom ej utan skäl förebrätt denna intagande och talangfulla skaädespelerska, alt karakteren framstod som un helginten konstprodukt, hvilken det ar en heder för vår scen ut ha kunnat framvisa. Fru Boström utförde Ebba Bjelkes roll ömt och värdigt, som karakteren kräfver, m:ll Arenander var en täck och behaglig, om än icke fullt naturlig Anna Gyllenstjerna, och fru Wagner återgat, särdeles i de båda sista akterna, med mycken framgång Stina Persdotter, denna af författaren med synnerlig omsorg tecknade typ för den oeftertänksamma men öfver alla hinder segrande qvinliga nyfikenheten. IIr Ahlman var förträfflig som den gamle trotjenaren Stolpe, hr Österberg inlade i sitt spel mera Ålagomän man af den nog bjert anlagda masken i början torde väntat sig, och hr JVagners ståt liga yttre och vackra organ gjorde god effekt i rik Bjelkes roll, men effekten skulle varit större om mera ledighet försports såväl i åtbörder och later som — i rollens framsägande. lr Olterströms korta men betydelsefulla roll har sin förnämsta point i maskeringen, och den var ganska lyckad, men något mera kraft i deklamationen skulle icke skada. Det är visserligen endast en sjuttonåring, som skall framställas, men en sjuttonårig, a segerns lager redan flera gånger krönt )Yfelte. Det vore orätt alt fålla något omdome om hr Ahlströms lramåteller tillbakagaende. med anledning al hans äåtergifvande at Johan Gyilenstjernas karakter, enär denna synes oss föga motsvara denne skädespelares dramatiska skaplynne, men vi inlägga en bestämd protest mot den demoniska maskeringen och den hväsande deklamationen, hvilka här alldeles icke äro på sin plats. Cyller istjorna är en adel, stort anlagd karakter, ingen skygg, af samvetsqval tärd förrädare. I En stund hos Diderot hav hr Pettersson som Ramean en glansroll och fick också för sitt utförande derat skörda rättmätigt och a de i icke mindre grad dt lifligt bifall. IIan assisterades förtjensttullt uf sina medspelande, synnerligast hr Aman, hvars utmärkta spel förlänade åt Diderots roll måhända ett lika stort intresse som hrr Miche! Carres och Raimond Deslandes samfällda talang förlänat åt lameaus. Morgondagen upptager samma intressanta program som Onsdagen, men redan vid derpå följande dramatiska spektakel bjudes allmänheten på något splitter nytt: De Onyttiger komedi i 4 akter, öfvers. af Les inutiles at Edouard Cadol. Stycket gjorde i Paris sin författares rykte och har, uppfordt på k. dramatiska teatern i Stockholm, väckt allmänt och odeladt bifall. Hufvudrollerna innehafvas der al sruarne Swartz och ilvasser samt hir Fredrikson, IIedin. Hartman, h. Almlöf och Calblmen, här äter i motsvarande ordning af fru Boström och mill Aberg, hrr Allström, Ahman, Virstenslioss, Boström och Wagner. Sista scenerna i Ib sdagsmannavaletle, mriger och komraminor. F och al krönikan nägon redogö kommunalpjes med bli förlagda till nästa te ni väl icke I de repetitioner, hvilka benän ten. Se här iatil illet en insäcd artikel, hvilken igar kom oss tillhanda och hvilken vi ehuru rkt misstänkande densamma vara understucken dock meddela, af lätt insedda skäl likvål uteslutande namnet på den popu läre man, som skulle vara ämnad att förlossa ala fatia från de vilisignade skatera. tidningen Göteborgposten Götebors adrås hronikeskrivan Göteborg den 2 Septembr 18119 om her kron-ekesrivaren vile vara god ock säta foliamde Hader i si kronika som det snart blir rikStan-manval i götebore a dehavat förberedande mötie pablom Sal :umOnAÅ harar ble derföre Slacna altidninaana må men Jasen har tenkt på en man som kune vara nöti för stan å sjöra nöta för siv aandra ade ä jnepiton på hr — — för de acn hare som har höve pårita sti ll för ja ha har hört honom på blomsal tala at di fatiie nte skall betala nog on skat for de kan di rike jora åväen har han skriit i tid niganna at renströms arv sköle be tala skatera för ala fatia iär omdeså ble stält må et å annat så köne den satie få leva må men Nu bara väljer di på stora ock rika harar som bara velat di fatie ska betala alt der före så töker jar ock ilertil at om hen vele vart snål ock såt deta i krönika så at ala tik veta så haske vi kone få inspeton til vårristadsm Ilagaheden den 2 September 1869 Seen Anderson. ee —— s . . oo Medan vi aro i farten med dylika småtresliaheter se hor eu ordagrannt uttryck ul en annons, mförd i Köpings Tidning för d. 20 sstl Augusti: Under 8 dagars försäljer undertecknad dive må namn kitt stort I es 1 srån denna dag rse goda saker, hvaribland r at Böc ker väl and(