Göteborgsposten – 2 september 1869, sida 2

betryggandet af den personliga friheten och ssamiljernas frihet, är det alldeles nödvändigt l att författningens art. 75 fullständigt omändras och att den mest utsträckta undervisningsfrihet införes; 2. Hvarje kommun bör hafva rätt till att genom sitt kommunalråd sjelf välja sin mair och sina lärare, att ordna sin lokala polis och sjelf utnämna sina vaktare (gardes ehampåtres). hvilka de sjelfva betala; 3. Det är nödigt att återgifva generalråden deras rätt att sjeltva välja sina embetsmän och besluta sin affärsordning. Rådens önskningar och förslag böra icke såsom hittills insändas till ministern, hvilken efter behag tager kunskap derom, utan till den lagstiftande församlingen?. Den politiska srihetssrömmen har redan ilat förbi senatorerna. Och senatens långsamhet i att besluta om det nya kejserliga författningsförslaget bär nu sin frukt, i det man helt enkelt synes ej längre vilja nöja sig med de redan gjorda eftergifterna. De medgifvanden, som den liberala pressen ännu för 4 veckor sedan fann mycket frikostiga, betecknas nu såsom ej längre tillräckliga för tillfredsställande af folkets frihetsbehof — och senatsutskottets betänkande väcker ej något synnerligt intresse. Det är numera icke så mycket förlattningens paragrafer, som sysselsätta allmänheten, som mera afskaffandet af den illiberala praxisen, förvaltningen, hvilken blifvit det frisinnade partiets lösen. Man kan väl tänka sig, huru kuriösa förhällandena gestalta sig, då sjelfva la France, hossorganen, yttrar sig med stor bitterhet om senatsutskottets förkastande af det förslag, som ville afskaffa mairernas utnämning af kejsaren och tillförsäkra kommunerna rätten att. sjelfva välja sina embetsmän. Ja, den officielt officiösa OConstitutionnel säger rörande den bestående författningens art. 75, hvilken bestämmer, att embetsmän icke kunna för utförande af sitt embete ställas till ansvar inför domstolarne, om icke statsrådet i hvarje särskilt fall dertill lemnar sitt bifall: Borgarne, hvilka blifvit kloka genom erfarenheten, ha efter hand kommit till den öfvertygelsen, att hvarje kamp mot embetsmännen är fruktlös. De fördraga utan klagan och med skenbar tålighet maktens missbruk, och de förolämpningar, med hvilka de förföljas och pinas af de lokala tyrannerna, öfvertygade om, att deras besvär ej bli hörda. Men hatet växer och utbreder sig i all tysthet, och en vacker dag upplefver regeringen till sin stora förvåning, att en mycket tillgifven, mycket konservativ och mycket kejserligt sinnad valkrets till sin representant i kammaren valt en af de oförsonliga. Mot denna art. 75, hvilken på visst sätt tillförsäkrar embetsmännen privilegierad jurisdiktion inom staten, rikta atven mellanpartiets organer med stor kraft sina angrepp. Generalrådet i departem. Cote-dOr har ock uttalat sig för denna artikels upphäfvande; för kommunernas fullständiga frigörelse från centralregeringen; för en ny organisation af departementernas förvaltning. Ett annat generalråd har dessutom begärt tidningsstämpelns afskaffande; ett tredje en fullständig revision af presslagstiftningen; ett fjerde en ny indelning af valkretsarne, hvilket förut uteslutande tillkommit prefekterna. — Detta allt vittnar, som sagdt, om en frihetsrörelse, hvars gräns är så godt som omöjlig att bestämma, då det gäller Frankrike. Ett annat tecken på den oro, som går igenom tiden, är alla ledande mäns behof af att skaffa sig tidningsorganer. Så skall sjelfva Persigny låta ett blad Les Echos löpa af stapeln, med kejsaren sjelt till bolagsman, Afven Rouher skall ha sig en ny tidning i Le Parlament, hvilken kommer att redigeras af Ganesco. Å andra sidan skall det af L. Chassin redigerade radikala veckobladet La Democratie sannolikt komma att öfvergå till dagligt. Chassin är nära förbunden med Ledru Rollin, hvars sekreterare han förr var. Planen gillas äfven högligen af Louis Blanc, Rollin och Garibaldi. Telegrammer.