Göteborgsposten – 31 augusti 1869, sida 1

2— —W—sf— —5——————7————27—7——— ledstången för att begifva sig uppför trappan till andra väningen, då han tyckte sig höra ljudet af röster i rummet längst fram. — Det är besynnerligt, sade han för sig sjelf, hvem kan vara der? ... Drifven af nyfikenhet gick han att klappa på dörren som ledde dit... Abbä Midon kom ögonblickligen ut och drog häftigt igen dörren efter sig. Han var blekare än vanligt och synbart upprörd. — IIvad är det, herr kyrkoherde? frågade Jean hastigt. — Det är... det är... Kan ni ana hvem som är derinne? ... — Huru skulle jag kunna ana det? ... — Maurice Ad Bscorval och korporal Bavois. Jean gjorde en åtbörd af öfverraskning. — Min Gud!... stammade han. — Det är ett underverk att han ej stigit upp. — Men hvarifrån kommer han, hvarföre har han ej låtit höra af sig? — Jag vet ej... Det är ej fem minuter som han varit här ... Stackars gosse!... När jag hade sagt honom att hans far är räddad, var hans första ord: Och Marianne? Ian älskar henne mer än någonsin ... han kommer med hjertat uppfylldt af henne, förtrösteusfull, strålande af hopp, och jag darrar för att säga honom sanningen ... — Oh! den olycklige! den olycklige!... — Ni är nu förberedd, var försigtig ... kom nu...