Göteborgsposten – 31 augusti 1869, sida 1

sig förtroendet, hvartill han äfven vore lagligen besogad, då han under så många riksdagar beklådt representantkallet lör Göteborg. Det berodde emellertid på valmännen att trots detta gitva honom sina röster. (Intet svar al mötet). Hr Julius Lindström hade äfven på grund af samiljsorbållanden afsagt sig återval. Hr D. o. Francke anmärkte, att då orsaken till hr Lindströms afsägelse vore af den natur att den kunde vända sig till ew bättre och dess fortvaro ej kunde beräknas, så borde or L. äterväljas till riksdagsmannakallet, hvilket han på ett så vackert sätt beklädt. Skulle någon förändring i förhållandet icke intrafla, så stode det hr L. öppet att sedermera afsäga sig uppdraget. (Flera röster instämde jakande). Hr Hedlunds namn framställdes derefter, men som hr II. ännu ej ankommit uppsköts med yttrande om honom som kandidat. Förslaget om att återvälja hr O. Wijk besvarades enhälligt jakande. Hr JFyk uppträdde och yttrade att, efter han vore närvarande, vitle han afgifva den öppna förklaring, att ifall han vid kommande val skulle erhålla ett nytt uttryck af samhällets förtroende ville han med taksamhet mottaga detta. Han skulle göra detta i den förhoppning att den treåriga erfarenhet han vid de tre sista riksdagar, under hvilka han haft äran att representera samhället, vunnit skulle i någon mån underlätta hans bemödanden att arbeta i den riktning som han, då han förra gången vann samhällets förtroende, framställt såsom sin. (Bravo!) Derefter framställdes frågan om mötet önskade att rektor Jinkrans skulle återväljas. Denna fråga besvarades af mötet enl. ordförandens uppfattning med öfvervägande ja. Rektor Winkrans yttrade att då åtskilliga gjort honom äran att nämna hans namn bland kandidaterna, så ville han derför aflägga sin hjertliga tacksägelse, men på samma gång dorklara att han ej önskade bli återvald. Detta lör det första emedan Göteborg intoge ett så tramstående rum bland rikets städer och blitvit vid de föregående riksdagarne på ett så utmärkt sätt representerad, att å ombud som nu valdes komme att hvila en stor förpligolse och tung börda, hvilken väl kunde komma en större förmåga an hans att tveka. Den ndra orsaken till hans afsägelse var den, alt den befattning han bekläder är i hans ögon eä synnerligt stor vigt, och han har åt densamma sökt egna alla sma krafter. Sdant skulle icke kunna ske, ifall han åter blefve nödsakad alt lemna den under den vigtigaste delen af wet. Detta, ej ekonomiska eller husliga skil vore orsaken till hans atsägelse. lr J. J. Ekman erinrade om att det berodde på valmännen att godkänna hr Win krans skäl. Hr W. hade under sista rikslagen just varit en af dem som representerat Göteborg och i sin mån bidragit till det fördelaktiga omdöme som öfver dem uttalats. Förpligtelsen mot det allmänna, mot landet vorde för öfrigt ega företräde framför dem mot kommunen. Föreslog att valmännen fortrarande måtte egna hr W. sina röster. Sadelmakare N. P. Ilolmbery föreslog der efter såsom kandidater: Prof. E. v. Schoultz, lektor F. T. Blomstrand, grossh. O. Wijk, rådman E. Brag och direktör J. N. Söderling. Prof. v. Schoultz yttrade att då man behagat sämna hans namn, ville han göra dem som kunde ämna hedra honom med sina röster uppnärksamma derpå, att om han kunde i någon mån gagna det allmänna, så skulle han göra det hättre på det fält, der han innehar någon erarenhet. Det har förut blifvit sagdt att det rästes stora anspråk på hvad man kallat rikets rörsta kommun. Detta är sannt i qvalitativt afseende, och särskildt blir förhållandet så nu, då så många stora frågor tränga sig fram. Äfven om man med behörig reduktion fäster sig vid hyad som blitvit yttradt på folkmöten o. 8. v., så kan ej nekas att frågor at den största vigt lör vår politiska och sociala utveckling ligga före. Sålunda har varit ett lifligt tankeutbyte ang. försvarsväsendets ordnande. Om det ock är sannt, att man i detta afseende hellre bör söka ett vlitet men godt än ett talrikt men illa ordnadt nationaltörsvar, så bör detta dock vara sådant att ifall vi skulle angripas af en hänsynslös eröfrare, vi kunna gå man ur huse, utan derföre nedtryckas af skatter. Det närvarande systemet är ej ullräckligt. Detta kräfver stor uppmärksamhet. Vidare har man —— h— —v ——— —— gss: U