Göteborgsposten – 27 augusti 1869, sida 2

Fran Utlandet. Det går sframät! Detta är en tröst för betraktaren af företeelserna på den menskliga utveckliagens väg. Och detta framåtskridande omfattar allt större och större cirklar, ju mera ie underlättade förbindelserna mellan de olika olken stärker solidaritetsbandet emellan dem. Vi kunna nu senast se ett bevis härpå i nåzra fördomars fall för bildningens böljslag borta i Indien. Det kan synas obetydligt i och för sig; men det lilla medför ofta stora verkningar, och sådana skola ej här uteblifva. I Indien har det förut varit, om ej lag, åtminstone en besallande sed, att enka skulle kasta sig på sin mans bål och förbrinna med honom, eller åtminstone på något sätt förgöra sig. Tiden och engelsmännens inflytande mildrade mycket denna sed; men det betraktades dock som regel, att enka skulle lefva afskild från verlden och ej mera söka att så att säga lefva med i denna. Nu har en indisk enka brutit denna sedens förtrollning och tillochmed gift om sig i Bombay med en s. d. domare, äfvenledes en infödd indier. Detta var visserligen någonting oerhördt; men huru betydande framsteg, de, libera ideerna gjort, visade sig bäst vid bröllopet såväl som efter detsamma. Ett stort antal infödingar deltog nemligen i festen, då den nygifta erböll en massa skänker. En indisk adelsman gaf 1,000 rupier, och af andra tecknades så betydande belopp, att en vacker förmögenhet på detta sätt samlades, hvarigenom man ville visa sin aktning för det fördomstria brudparet. Derjemte skapade de liberala en tond, för att utstyra och understödja enkor, som ville gifta om sig. De ortodoxa, de vid gamla fördomar och bruk envist qvarstående, rakade härigenom j sådan uppständelse, att de hollo ett allmänt möte, för att protestera mot de gudlösa nyheerna, men tillochmed här uppträdde enkornas