Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 2

Från Utlandet, Vi ha under någon td nästan lemnat Spanien alldeles ur sigte, föranledda dertill af de stridiga och hvarandra motsägande uppgifter, som derifrån ingått, alltsom de förskrilva sig från eariisternas eller den bestående regeringens sida. Att ett tillståud af oreda och Jäsniug rådt på hallön, har dock varit oss klart, ty när rasa icke der partierna. Men vi hade ej kunnat föreställa oss, att hos ett folk, som så nyss och då med sådan entusiasm afkastat gamla monarkiska bojor ett parti ännu skulle finnas qvar, som vore tillräckligt starkt, lör att kunva i våra dagar föra inom landets egna gränser ett öppet upprorskrig mot den folkvalda regeringen. För de upproriska är det neml. af nöden, att de skyddas al befolkningen i än den ena trakten, än den andra, eller åtminstone att de icke ses med sientlighet af densamma. Skulle det ej vara så, skulle de icke kunna hålla sig en dag. Men nu är det faktiskt, att carlisterna i månader bekrigat regeriogen, att de al dennas trupper skingrats den ena dagen, för att den derpå följande åter samlas och leverera en ny dust med den bestående ordningens upprätthållare. De upproriska betraktas således ej, der de uppträda, af befolkningen som fiender. En naturlig slutledning häraf är, att olika opinioner göra sig gällande inom folket, hvilka kanske en dag skola resa de olika provinsernas stammar emot hvarandra och föranleda skapandet af en diktatur, stödd på ett absolutistiskt militärvälde och herrskande med jernhärd bödelshand, för att hålla de remnande delarne af det spanska konungariket ihop. Men hvem skall bli denne diktator, och huru skall det gå, om någon sådan ej uppstår? Uvem kan beräkna dylikt med ett så snabbt upprördt land som Spanien?