Göteborgsposten – 23 augusti 1869, sida 2

på bordet i yttersta rummet. M:me Blanche bemäk(igade sig den och gjorde djerft en rund i hela undra våningen. Hon hade så många gånger låtit Chupin beskrifva husets inredning, att hon så att säga kände igen sig i hvarje rum... ; Drifven af en vilja som var starkare än hennes föri nuft, undersökte hon, som om hon gjort den enklaste sak i verlden hvarje föremål i rummen ... Oaktadt Chupins beskrifningar förvånades hon öfver den tarfliga inredningen i denna bostad. Det fanns ej något annat golf än marken, väggarne voro knappt öfverstrukna med kalk, några knappt hyflade bord, stolar och bånkar utgjorde hela möblemanget. Marianno bebodde synbarligen det innersta rummet. Det var det enda, i hvilket fanns en säng, en af dessa i breda och höga sängar med pridna pelare som äro så vanliga på landet och försedd med sparlakan af grönt sits. Vid hufvudgärden stod ett vigvattenskärl fullt af vigvatten. Framför fönstret på ett litet omäladt bord stod cen kruka med vatten. — Man måste erkänna, sade m:me Blanche för sig sjelf, att min man logerar sina älskarinnor illa!... Ibland var hon verkligen färdig att göra sig den frågan om ej svartsjukan fört henne på villospår. Hon erinrade sig Martials fina lefnadsvanor, och hon kunde ej förstå huru han kunde förlika sig med dessa brister i den husliga trefnaden. Och sedan detta vig: vatten! ... Då Marianne aflägsnade sig hade hon ställt en lykta