Göteborgsposten – 19 augusti 1869, sida 2

— —e— —.—Z—————— Från Ilufvudstaden. Stockholms intecknings-garanti-aktiebolag hade igår sammanträde med de personer, som tecknat aktier i nämnda företag, då val till styrelse skulle ega rum. — Sistl. Tisdag afkunaades vid Stockholms rådhusrätt utslag i det af majoren G. M. Sjernsvärd instämda mål mot grossh. L. J. IIierta, hvaruti det yrkats ansvar för det H. uti en af 8.,9 verkställd öfversättning af general Trochu utgifven militärafhandling med titel Å)Armåöo Frangaise 1867, borttagit en af Stjernsvärd utan förläggarens vetskap införd not och förklarade domstolen att, då S. icke egde rättighet att införa, men II. deremot rätt att borttaga berörda not, kunde H. ej till något ansvar dömas, hvaremot S. dömdes att för missfirmligt skrifsätt böta 25 rdr och i rättegångskostnader utgifva 50 rdr. — K. hofkapellets utmärkte flöjtist hr J. B. Sauvlet har för några dagar sedan återkommit till hufvudstaden från en resa till utlandet. Hufvudstadens tidningar veta att om denna resa förtälja följande: Vid en i Leipzig d. 11 ststl. Juli i Gewandhaus anordnad, af Tysklands förnämsta virtuoser bevistad musikfest utförde hr Sauvlet ett solonummer: Sonat af Händel för obligatflöjt med orgelackompagnement. Leipzigertidningarne erkänna honom såsom mästare på sitt poetiska instrument, hvilket han med virtuositet och hänförande känsla beherrskade, isynnerhet i adagiot; rådel ton, renhet i ansatsen med sannt fin uppfattning och okonstladt ätergifvande, säga de, voro företräden, genom hvilka hr Ses föredrag lärde oss känna, att han var en af de förträffligaste virtuoser på sitt instrument. Hr S. blef vid samma tillfälle ledamot af Allgemeiner Deutsche Musikverein— Dag. Nyh. för i går innehåller söljande, med anledning af enkefru friberrinnan von Beskows i denna tidning nyligen omnämnda donation till nationalmuseum wmedde lade anekdot: Bland de föräringar framl. frih. von Beskow och hans fru gjort till statens museum, befinner sig äfven en Nordstjerne-ordens kraschan, som burits af skalden Oehlenschlager, hvilken, som bekant, var mycket svag för dylik grannlåt. Följande karakteristiska tilldragelse är dermed förenad: En dag, då de begge skalderna Oehlenschläger och Tegner sammanträftade, yttrade den förre, i det han pekade på Tegnrs kraschan: du skaffade mig inte den der, såsom du lofvader, hvarvid Tegner tog plaquen från sin rock och, i det han räckte den till Oehlenschläger, yttrade: se der, tag strunten! hvarefter han hos konung Carl Johan utverkade att Oehlenschläger blef utnämnd till kommendör af Nordstjerneorden. Denna kraschan eger således den dubbla märkvärdigheten (i fall man så skall kalla det) att ha burits af nordens tvenne största skalder samt att ha varit af deu ene högt eftersträfvad och af den andre ansedd för strunt. Huru många Oehlenschlägrar (i detta hänseende) finnas icke ännu, — men ack, huru få Tegnerer!