Göteborgsposten – 19 augusti 1869, sida 2

må så förryckas, att en våldsam kris kan i ett gifvet ögonblick följa. Tiden skyndar, kejsaren är 60 år, och det vore i mer än ett afseende beklagligt, om våldsamma partislitningar skulle förhindra honom från att i tid konsolidera landet gentemot framtiden. Napoleonsdagen (i Söndags) förflöt utan något störande uppträde. En oerhörd menniskomassa deltog i festligheterna. Ingen olyckshändelse har hittills blisvit bekant. Fyrverkeriet på Trocaderon var isynnerhet praktfullt. Eftersom kejsaren sjelf ej kunde närvara i lägret vid Chålons Napoleonsdagen, på grund af sin sjuklighet, ditsände han sin son, för att representera honom inför trupperna i lägret och till dem öfverlemna de belöningar, som skulle med anledning at festen utdelas. Prinsen anlände till lägret omkring kl. 1, 6. Han emottogs af general Bourbaki i spetsen för hela officerskåren; trupperna, hvilka på kejsarens särskilda befallning ej stodo under vapen, skyndade i massa emot honom, emottagande honom under rop af: Lefve den kejserl. pringen! Från Frankrike skritves vidare att Niels dödskamp varade i mer än trenne timmar. Han hade sedan morgonen förlorat sansen, men man såg tydligen på honom, att han måste lida djupt. Redan på sjelfva Napoleonsdagen blefvo alla de törsatta i frihet, som i följd af pressförseelser under Majoch Junioroligheterna setat i fängelse. I det österrikiska Polen firades en stor polsk minnesfest d. 11 d:s, 300:de årsdagen för det polska enhetsverket på riksdagen i Lublin. Man hade ursprungligen tänkt inbjuda män från alla trakter af Polen såväl som polackar i utlandet att denna dag samlas i Lemberg, för att fira en stor folkfest; men den österrikiska polisen hade af undseende för Ryssland förbjudit densamma, och man måste derför låta sig åtnöjas med separata fester, hvilkas demonstrativa karakter likväl var tillräckligt tydlig och för hvilka ej hinder lades i vägen. I Lemberg voro alla butiker och verkstäder stängda, festklädda skaror samlades i Dominikanerkyrkan, och efter det en messa med all kyrklig ståt blitvit hållen, hölls en predikan, i hvilken predikanten antydde festens vigt och förklarade en nära anslutning till Österrike såsom särdeles önsklig för Polens förboppningar. Efter predikans slut begaf sig massan till slottsberget, der komitöens ordf., d:r Smolka, höll ett tal, i hvilket han bad de församlade att afbålla sig från allt, som kunde ge festen karakteren af ett folkmöte, och derpå börjades uppkastandet af en minneshög med orden: I Guds namn, i sosterlandskärlekens namn och i frihetens, jemlikhetens och broderlighetens namn skrida vi nu, medborgare, till att uppkasta denna minneshög, som skall vara en symbol af dessa grundsatser och är bestämd att bevara hågkomsten af den minnesdag, som vi idag fira. Öfver en med Polens, Lithauens och Rutheniens namn prydd sten uppkastades derpå högen. Om aftonen var staden illuminerad och festföreställning gass på teatern. Äfven i Krakau öppnades dagen med en högtidlig messa, derefter samlades man i vetenskapsakademien, för att betrakta en ny tafla, föreställande Unionen, och till sist afsändes till festkomitån i Lublin följande telegram: Tefvo Lubliner-Unionen! det är uttrycket för de känslor, som genomelda vårt bröst. Det från den politiska skådeplatsen försvunna Polen öppnar idag sin svepduk för 08s och låter oss skåda det för tre århundraden sedan skapade frihetens och broderlighetens verk. Mätte det städse vara för oss en ledande stjerna under striden och arbetet för vårt fäderneslands väl. Från Kuba meddelas, att de under general Jordans befallning stående upproriska blifvit slagna vid Holguin.