Göteborgsposten – 18 augusti 1869, sida 2

Från Utlandet, Man kan ej undgå att känna sig förundrad öfvor den skilnad, som alltför ofta göres mellan personer i det allmännas tjenst, då det gäller aflöningar och understödsanslag. Denna skilnad, som kan, då den är någorlunda jemförlig, vara berättigad, är desto mera skriande, då den icke stödjer sig alls på menniskovärdet, utan endast på en olika samhällsställning. Då vi nu här i detta fall återgifva en uppsats ur parisertidningen Siccle, sker detta icke, derför att den återgifver förhållandena i Frankrike, utan äfven derför att den har mer än en jemtörelsepunkt med hvad som eger rum äfven annorstädes. Nämnda uppsats lyder: Vi ha velat veta, hvartill man begagnar den exekutiva maktens rätt att flytta de anslag, som lagstiftande kåren beviljat, från det ena kapitlet i budgeten till det andra. Hvad budgeten af 1869 angår, så har kammaren voterat de utomordentliga utgifterna för ministern för det kejserl. huset och de sköna konsterna. Ett dekret af d. 28 Juli minskar dessa utomordentliga utgifter med 28,500 fres. Och hvartill skall denna summa användas? Art. 2 i dekretet underrättar derom: Hon användes för ett nytt kapitel af samma budget, som bär titeln: hr Troplongs begrafning Troplong var senatens sist aflidne president). Alltså blir en summa borttagen, hvilken af lagstiftande kåren voterats för bestämda ändamål; den tjenstegren, för hvilken hon var afsedd, skall deraf lida, men man måste bestrida hr Troplongs begrafning, fastän han under sin lifstid uppbar 300,000 fres i lön, och vi äro nödsakade att betala begrafningskostnaderna för den arme mannen! Och hvilken begrafning sedan! 28,000 fres! Finnes det oj något medel att på ett billigare sätt bearafva kejsardömets embetsmän, och skulle de icko under sin lefnad kunna göra några besparingar, för att den tunga utgiften icke måtte lalla oss till last? I strid mot föregående dekret finna vi ett annat under datum af d. 10 Juli 1869, hvilket ordnar pensionerna för ett visst antal lärare och lärarinnor. Hr Gazeau erhöll efter 25 års tjenstetid och på grund af den svaghet, hvaraf han lider, 77 tres pr år. Hr Desplar har efter 40 års tjenst rätt till en årlig pension af 127 sres; hr Kouland erhöll efter 41 år 115 fres. M:ll Mariol Riol, lärarinna, har verkat för det allmänna i mer än 31 år, hennes pension uppgår till 92 fres. Enkan Peyron, som i 32 år förestått ett barninstitut, erhåller 40 sres. Kortligen, detta dekret reglerar pensionerna för 36 professorer, lärare och lärarinnor ÅKc. Dessa 36 personer erhålla pr år inalles 5,168 fres, i medeltal 141 fres 58 c. hvardera pr år, 12 fres pr månad, 40 centimer pr dag, och detta efter det de tjenstgjort i ungefär 38 eller 35 år. Och hvilken tjenstgöring? Den allmänna undervisningen. 40 cenvimer pr dag för sådana tjenare! Och 28,500 tres för att begrafva den som millionär aflidne br Troplong! Cest ga! Der dylika vidriga samfundsförhållanden råda, der är det obestridligen något ruttet i staten, och ew dylikt sakernas tillstånd kan ej länge sorivara, aldra minst i ett land der satsen: frihet, jemlikhet och broderskap! en gång varit och i de djupa lederna ännu är folkets politiska evangelium. Nan kan förstå, att kejsardömet velat med höga lörer och bedersbetygelser i lilvet fästa vid sig sina vänner, under det att det genom praktfulla lik:åg önskat affischera, att dess vänskap sträcker sig bortom dagens tröskel, på samma gång det bländar den stora bopen, som brukar älska trispektakler, de må nu bestå i glänsande namnedagsilluminationer och lusteldar eller i ståtliga begrafningsprocessioner. Förr eller senare vak