Göteborgsposten – 18 augusti 1869, sida 2

var troligtvis minst lika mycket grundad på hans artistiska som på hans religiösa känslor; men huru som helst så höllo både han och hans protestantiska efterträdare densamma omsorgsfullt skyddad för hopens blickar och betraktade det som en särskild gunst ifall någon tilläts att bese densamma. Följaktligen spriddes både mystiska och äfven öfverdrifna rykten om dess värde och voro i omlopp ända till medlet af innevarande århundrade. Det säges tillochmed att venetianarne en gång bjödo konung Georg d. I af England, som då var egare af skatten, 100,000 dukater för S:t Marci tumme, med hvilken ledamot de ville komplettera helgonets kropp, som befann sig i deras ego. År 1861 grundlade Georg V det velsiska museum i Hannover och förde relikerna dit samt gjorde dem sålunda tillgängliga för allmänheten. Främlingar kommo vida ifrån för att bese dem och de olika föremålens skönhet föranledde icke ringa förvåning. Så kommo händelserna år 1866. Under de första ögonblicken efter sitt störtande och medan ännu hans privata förmögenhet stod till hans förfogande, lät kung Georg packa ihop denna skatt jemte sin myntsamling och den i slottets hvalt förvarade ryktbara silfverskatten och sände den med extratåg till Wien. Den s. k. perlan i Der Welfenschatz är ett underbart vackert relikskrin i form af en kyrka betäckt af en kupol. Lägre afdelningen af kyrkan innehåller 20 nicher med heliga figurer och grupper af elfenben, och den öfra afdelningen tretton nicher med särskildt stående afbildningar af Kristus och hans apostlar. Elfva kors och krucifixer från olika tider utgöra en i och för sig sjelf intressant serie. Ett af de mest anmärkningsvärda korsen synes tillhöra elfte århundradet. Det är af förgylld koppar och har en stor kristall i midten innanför hvilken äro lagda åtskilliga reliker. En annan märkvärdighet i samlingen äro tio portativa altaren af olika data och ålder. Det äldsta af dessa har blifvit skänkt af grefvinnan Gertrud, är rikt emaljeradt och prydes af figurer af apostlar och helgon i relief. Af de egentliga helgonskrinen säges ett af de mest anmärkningsvärda ha blifvit förfärdigadt af biskop Bernhard af Hildesheim. Dessa skrin äro prydda med ett öfverflöd af emalj och dyrbara stenar, och vare sig att S:t Marci tumme eller S:t Blasii bufvud ännu ha makt att göra underverk bland katolikerna eller icke, skola dock den artistiska skicklighet och smak, som visades i kristendomens tidigare dagar, då lessa helgonskrin förfärdigades, ännu väcka förvåning och beundran hos dem som bese Der Welfenschatz.