Göteborgsposten – 18 augusti 1869, sida 1

dar, följde m:me Blanche honom från sitt fönster med blicken, och hon erfor dervid en hemlighetsfull fasa. Men denna vink af försynen, längt ifrån att bibringa henne andra tankar, ökade ännu mera hennes önskningar och förhoppningar att få hämnas. — Hvem skulle ej föredraga döden framför denna rysliga olycka!... mumlade hon. Åh! Jean Luchencur har fått en grymmare hämnd än om hans kula träffat. Det är en sådan hämnd jag önskar; hon är mig skyldig den, jag skall ha den! ... Hennes obeslutsamhet hindrade henne ej att som aftaladt var sammanträsla med Chupin, än ensam, oftast åtföljd af tant Medie. Den gamle tjufskytten infann sig punk 3t, ehuru han började tröttna på sitt yrke af spion. — Jag riskerar allt för mycket på den här affären, sade han. Jovg hade hoppats att Jean Lachencur skulle bo i Borderie med sin syster... Visst inte! Han fortfar att ströfva omkring med bössan på axeln och ligga i skogen under bar himmel. IIvilket villebråd jagar han? Chupin naturligtvis. Dessutom vet jag att den skurken värdshusvärden har lemnat sitt värdshus och ej varit synlig i sin hemort. Hvar är han? Kanhända bakom ett af dessa träd, funderande på hvilken punkt af min kropp han skall taga sigte på ... Man lefver ej lugn med två sådana skurkar i hälarne på sig... Vid hvarje möte mellan dem, då m:me Blanche förklarade att hon ännu ej fattat sitt beslut, svor den gamle tjutskytton och yttrade med en betydelsefull blick, att man