vikli iI. BH 47 L — vigtiga skäl kunnat förmå kejsaren att afstå från denna sin föresatta resa. Och är det ej heller underligt, om han gripes af svårmod och tankar på sin egen bräcklighet, då han måste så här se den ena efter den andra af sina och kejsardömets vänner gå bort. Frangois Niel var född 1802 och åtnjöt sin militära uppfostran först i den polytekniska skolan, derefter i ingeniörsskolan i Metz År 1835 blef han kapten vid geniekåren. 1836 gick han till Afrika och var år 1837 med om det blodiga intagandet af Constanti neh. Ilan utmärkte sig härvid så mycket, att han lyckönskades af krigsministeriet och s? nare utnämndes till genie-befälbafvare på denna plats. Redan 1838 blef han öfverstelöjtnant. Återvänd till Frankrike, blef han år 1846 utnämnd till öfverste för genieregementet i Metz. Hans rykte som en af de skickligaste och lärdaste ingeniörofficerarne var redan då så grundadt att han år 1849 blef generalstabsehel för genietrupperna i expeditionen till Rom. Såsom sådan ledde han den tre veckor ibållande belägringen af Rom, efter det general Oudinot förgäfves sökt att, genom atthufvudlöst rusa på med hela sin styrka, med storm taga den af Garibaldi och hans talrika entusiasmerade skaror försvarade eviga staden. Genom väl utförda brescher måste staden slutligen kapitulera d. 3 Juli. Återkommen hem med krigarära från denna expedition, inträdde Niel i krigsministeriet, blef medlem af geniekomiten och 1853 divisionsgeneral. Såsom sådan kommenderade han geniotrupperna i general Baraguay d Hilliers kår, hvilken skickades i Augusti 1854 med franska Östersjöflottan till Bomarsund. Genom en skickligt ledd belägring föll denna fästning, som bekant är. Saken var utan någon militärisk betydenhet, men stadgade Niels anseende såsom skicklig ingeniör. Kejsaren fattade nu ett sådant förtroende till honom att han utsåg honom till sin adjutant och gaf ho nom i uppdrag att personligen bege sig til Krim, till det belägrade Sebastopol, för att till honom inberätta, hvarför den af fransmän och engelsmän påbörjade belägringen af platsen icke gjorde några framsteg. Niel anlände dit i Februari år 1855, efter det Sebastopols be lägring redan fortgått i fyra månader. Efter 3 veckors vistande i löpgrafvarne insåg Niel, att det afgörande angreppet icke skulle riktas mot Sebastopols stadssida, utan mot förstaden Karabelnaja. Men här förde vägen till ryssarnes starkaste och vigtigaste punkt, dets. k. Malakofftornet. Om detta intoges, kunde man derifrån beherrska hela södra sidan af Sebastopol jemte dess hamn, och derför var priset väl värdt det offer, som intagandet af denna punkt kräfde. På kejsarens befallning måste general Niel qvarstanna vid belägringen, för att derom berätta till kejsaren; och då genie befälhafvaren general Bizot dödades af en kanonkula, öfvertog Niel befälet öfver ansalls arbetena. Öfverbefälhafvaren Canrobert, som ej ville följa den ändring i arbetena, som Niel föreslog, tog afsked efter några misslyckade stormningar och följdes af Pellissier som anslöt sig till Niel. Långsamt, men fast måste genietrupperna krypa fram genom iöpgrafvar, tills man d. 8 Sept. 1855 lyckades med storm intaga bastionen. Sebastopols belägring är en verldshistorisk händelse, med hvilken namnen på såväl den försvarande som angripande geniegeneralen skola gå till efterverlden. Todtleben och Niel äro oskiljaktigt förenade med hvarandra. Belägringen, som varade i 349 dagar, öfvergick i afseende på storheten af de medel, som härvidlag togos i användning och genialiteten i denna användning allt hvad man dittills känt i detta fall. Niel kom härigenom än mera i Napoleons personliga gunst. Han fick det personliga förtroendeuppdraget att i Turin deltaga i de militära rådslagen för italienska fälttåget, i hvilket han äfven tog en verksam del. Efter den betydelsefulla slagtningen vid Sadowa, hvilken måste helt och hållet omgestalta armåernas beväpning och taktik, uppdrog Napoleon åt Niel att omorganisera den franska armeen på ett tidsenligt sätt, i det han utsåg honom till sin krigsminister. Niel grep sig an med sin vanliga kraft och energi, samt lyckades, ehuru med osantliga uppoffringar i penningar, att på otroligt kort tid ej blott omorganisera armöen och upprätta nytt taktikschema, utan äfven att anskaffa vapen at alla slag och uppgöra en fullständig plan för Frankrikes försvar, ty uteslutande derpå var hans arbete riktadt. Ännu i våras kunde han derför i lagstiftande kåren förklara, att Frankrike är redo att våga mäta sig med hvem helst, som vill anfalla det. Verket var i det närmaste färdigt, då döden knackade på den skicklige organisatörens kabinettsdörr. Krigaren gjorde länge motstånd men för första gängen måste han erkänna sig besegrad. Intet slags genie hjelper i den kampen, som föres med alltför ojemna vapen. Både kejsaren och kejgarinnan ba besökt Niel på hans dödsbädd. Han skall på statens bekostnad högtidligen begrafvas idag. o, — ar Aa —