Göteborgsposten – 17 augusti 1869, sida 2

ningar ... Men att låta mörda henne af en bof! ... Nej, hon kunde ej besluta sig till det!... — Bättre då att vänta ännu en tid, sade hon för sig sjelf. Hädanefter kunde hon utan hinder eller kontroll sysselsätta sig med sina hämndplaner. Hon behöfde ej längre egna sina omsorger åt marquis de Courtomieu. Utmattning hade följt på de första häftiga utbrotten af galenskap, derefter hade han småningom försjunkit i ett tillstånd af idiotisk känslolöshet. En morgon hade läkaren förklarat honom vara återställd. Återställd! ... Ja, kroppen var verkligen återställd men förnuftet hade dukat under. Hvarje drag af förstånd hade försvunnit i detta fordom så rörliga ansigte. Ögonen, som förr tindrat at list och klokhet, voro alldeles uttryckslösa, läpparne hängande. Det fanns ingen förhoppning om hans återställande. En enda passion ersatte alla de passioner som upprört denne ärelystne mans lif: passionen för mat. Marquis de Courtomieu, som fordom varit återhållsam, åt nu med den vedervärdigaste glupskhet. Hvarje måltid var en strid der det fordrades att använda våld för att rycka honom från faten. , (borts.)