Göteborgsposten – 16 augusti 1869, sida 2

— Berätta! ... yttrade m:me Blanche till honom. — Gerna! Men jag har ingenting att berätta. — Ahl... ni har ej bevakat marquis de Sairmeuse? — Er man? ... ber om ursäkt, jag har följt honom som skuggan. Men hvad vill ni att jag skall säga er om honom? Allt sedan hertigens afresa till Paris är det herr Martial som befaller. Ah! ni skulle ej kunna känna igen honom nu. Oupphörligt upptagen af göromål. Från tidigt på morgonen är han på benen och han lägger sig som hönsen. Hela morgonen skrifver han bref. På eftermiddagen mottager han dem som infinna sig. Han som fordom var så högdragen räcker nu handen åt den förstkommande. Officerarne på half sold stå på aldrabästa fot med honom; han har redan lagat så att fem eller sex fått återinträda i tjenstgöring, åt de andra har han skaffat pension, aldrig går han ut, aldrig deltager han i sällskapslifvet ... Han tystnade och en god stund stod den unga qvinnan stum, tvekande att framställa den fråga hon hade på läpparne. Hvilken förödmjukelse!... Men hon öfvervann sin blygsel och rodnande vände hon bort hufvudet samt yttrade : — Det är omöjligt att han ej har en älskarinna! ... Chupin utbrast i ett gapskratt. — Ah! är det der skon klämmer!... yttrade han med en så förolämpande förtrolighet att den unga qvinnan blef bestört och sårad, ni vill tala om dottern till den skurken Lacheneur, eller hur, om den högfärdiga slynan Marianne?