Göteborgsposten – 16 augusti 1869, sida 2

3 Från Utlandet. En för vär tid utmärkande rörelse är arbetarerörelsen, hvilken i alla länder dyker upp på ytan. Under det att den här i landet visar karakteren af en allvarlig sträfvan efter ekonomiskt och intellektuelt bättrande af arbetarnes ställning och således synes här komma att uträtta något verkligt godt och gagneligt, är det ej så annorstädas. I Tyskland t. ex., der det politiska kannstöperiet i alla tider florerat vid sidan af det bayerska ölet, der göra arbetarne i politik, så att det står herrliga till. Sålunda har för några dagar sedan ett möte hållits i Eisenach af tyska socialdemokrater, hvilket är en ganska intressant företeelse. Det är nemligen redan ett faktum af en viss betydelse, att de tvenne motsatser, kring hvilka det politiska lifvet i Tyskland vänder sig: den preussiska enhetsstatens eller förbundsorganisationens seger, Preussens militära allenavälde eller de enskilda staternas och folkstammarnes sjelfständighet, äfven göra sig gällande bland Tysklands stora arbetarebefolkning (hvilken den bekante politiske partiledaren Lasalle brukade på sin tid beräkna till 93 2; af Tysklands samtliga innevånare), och att de just nu framträdt med större skärpa än förut. Det stortyska eller federativa partiet (af motståndarne äfven kalladt det partikularistiska) segrade vid detta tillfälle, antördt af de båda sachsiska riksdagsmännen Bebel och Liebknecht fullständigt öfver det preussiska partiet under anförandeskap af deputeraden vid preussiska landtdagen, d:r Schweizer. Då det stortyska partiets öfvervigt visade sig genast vid första sammanträdet, föredrogo de nordtyska socialdemokraterna att lemna församlingen, för att i en särskild lokal fortsätta sina förhandlingar. Antalet af delegerade från tyska arbetareföreningar, hvilka anslutit sig till Schweizers fana, uppgick endast till 110, under det att till det stortyska partiets förhandlingar infunnit sig 324 deputerade, hvilka inalles representerade 193 olika städer med 148,250 medlemmar af arbetareföreningar. De flesta af dessa deputerade voro från Sydoch Mellantyskland, men der fattades icke heller representanter från de vigtigaste nordtyska städerna: Köln, Koblenz, Hamburg, Berlin o. s. v. Förhandlingarnes egentliga föremål var antagandet af ett nytt gemensamt program för de tyska socialdemokraterna. Såsom föreningens politiska mål antogs: Kupprättandet at en fri solkstat på socialdemokratisk grundval; man ansåg det öfverflödigt att framhålla de republikanska tendenserna, derför att, säsom en talare under allmänt bifall anmärkte, det på hela mötet ej fanns någon, som icke af själ och öfvertygelse var republikan. De fordringar, som de stortyska demokraterna i Eisenach ställde på staten, voro i det väsentliga öfverensstämmande med de sranska socialisternas program, sådant det framträdde under valen i Maj månad: allmän, oinskränkt valrätt, arvoden för parlamentsmedlemmarne, upphäfvande af alla särskilda lagar om församlings-, föreningseller koalitionsrätt, införande af allmän folkundervisning utan betalning o. s. v. ADAi ::——