Göteborgsposten – 13 augusti 1869, sida 1

— Fader Chupin! ... Den gamle tjufskytten tycktes tveka, men slutligen stannade han, stödde kolfven af sin bössa mot marken och väntade. Tant Mdie hade blifvit helt blek af förskräckelse. — Nilde Jesus! mumlade hon i det hon tryckte sin nidces arm, hvarföre ropa på denne elake karl? ... — Jag ville tala med honom. — Huru! Blanche, du skulle våga! . — Det är nödvändigt. — Nej, jag kan ej tillåta detta, jag bör ej... — Åh!... pog, afbröt den unga damen med en af dessa befallande blickar ,som smälte likt vax den fattiga slägtingens vilja, nog! ... I mildare ton tillade hon: — Jag behöfver tala med honom. Håll dig under tiden afsides, tant Mådie... Se dig noga omkring åt alla håll ... Om du blir varse någon, så ropa på mig... Gör detta för min skull, tant. Nu som alltid lydde den fattiga slägtingen undergifvet och m:me Blanche närmade sig den gamle tjufskytten, som stod qvar på samma plats, orörlig som de trädstammar hvilka omgåfvo honom. — Jaså! ... fader Chupin, började hon då hon var honom fyra steg nära, ni går här och jagar... — Hvad vill ni mig?... afbröt han i sträf ton. Häftigheten i detta afbrott förvirrade m:me Blanche till den grad, att hon ej fann ett ord till svar. — Ty ni vill mig väl något, eller hur? fortfor tjuf