Göteborgsposten – 13 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq k). Roman af Emile Gaboriau. (Ötrers. fr. Franskan.) pet lyckades efter tvänne veckors täta promenader, som slutligen alldeles utledsnade tant Mdie, den unga damens oundvikliga förkläde. — En ny nyck!... suckade den stackars slägtingen alldeles uppgifven af trötthet, min arma nigce är bestämdt tokig. Men en vacker eftermiddag i slutet af Maj månad, varseblef m:me Blanche slutligen den hon sökte. Det var i en inhägnad del af Courtomieus skog, helt nära fiskdammarne. Chupin gick med tummen på bösshanen. Han skred fram som de vilda djuren, med ljudlösa och oroliga steg, lyssnande öra och misstrogen blick, liksom färdig att taga ett språng vid första anledning. Det var ej derföre att han fruktade skogvaktarne; men han hade tyckt sig se Balstain i sina spår med knifven i handen .. Då han på långt håll igenkände m:me Blanche, ville han kasta sig in i skogen, men hon förekom honom genom att ropa: ) Forts. fr. N:o 184.