Göteborgsposten – 11 augusti 1869, sida 2

förbjuda oss att skicka noter till en regering, hos hvilken vi hålla en ackrediterad representant? Det är rent af löjligt att påstå något dylikt. Rörande den egyptiska saken skrifver Times, att fransmännen och engelsmännen, utan att tala om andra europeiska makter, ha rättighet att fordra, det tvisten mellan sultanen och v. konungen, hvilken endast afser formfrågor, icke drifves ända till en brytning. England skulle aldrig tillåta, ännu mindre uppmuntra någon intrig för borttagande af sultanens öfverhöghet. IIurudant v. konungens beteende än varit, känner han dock lika väl som någon fördelarne af sin närvarande ställning och farorna af en ärelysten politik. BEgypten är nu säkert, såsom innefattadt i den garanti, hvilken lemnats för det ottomanska väldets okränkbarhet. Det kan undvara en flotta; det behöfver blott en liten armk. V. konungen och hans folk kunna efter behag använda sina penningar. Oberoendet skulle tvinga det att förse sig med en mängd regementen och pansarfartyg. Det skulle dessutom nästan med visshet återväcka förvecklingarne inom den europiska diplomatien och inge verlden den tanken, att Egypten är den mark, på hvilken England och Frankrike oundvikligen måste kämpa med hvarandra om inflytandet. Om någon i Egypten eller annorstädes tror, att Mehemet Alig politik kan åter försökas, så har han högligen misstagit sig. Dessa betraktelser borde förmå Porten att lugnt öfverväga svårigheten. Det ligger ej i v. konungens intresse att afkasta sultanens öfverhöghet, och vi kunna tillägga, att han uttryckligen förklarat för de europeiska regeringarne, att han ej hyser sådana afsigter, som man vill påbörda honom. Hurudana förhållandena egentligen äro i. Spanien, är svårt att förstå. De officiösa berättelserna från Madrid angifva, att carlisternas uppror är fullständigt undertryckt, och den omständigheten, att Serrano fortfarande bor qvar på sitt sommarställe, på samma gång som Prim ämnar sig till Frankrike, tyckes verkligen antyda, att regeringens ledare oj tillägga rörelsen någon synnerlig betydelse. Times deremot menar, att rörelsen är ytterst allvarlig och att densamma är vidt utgrenad öfver hela landet. Detsamma mena flera parisertidningar och äfven Nordd. allg. Zeit. I Frankrike har marskalk Niels tillstånd mycket försämrats. Hoppet börjar svika. Sjelfva kommunalrådet i Paris visar sig oppositionelt. Enl. kejsarens önskan har Haussmann föreslagit, att fortsättningen af Rve Råaumur, från Börsen till Nya Operan, skall kallas Rue du dix Dåcembre. Kommunalrådet förklarar detta vara en omöjlighet, och hr Varin har fått i uppdrag att göra detta begripligt för Seineprefekten. I England har maskinbyggarnes årliga konferens börjat sina sammanträden under Sir W. J. Armstrongs ordförandeskap. Armstrong öppnade sammanträdet med ett tal, anmärkande att ångmaskinen firar i år sin hundrade födelsedag. Från maskinerna öfvergick han till kolen, anförande enl. anställda undersökningar att de engelska stenkolslagren äro, så att säga, outtömliga. Hvad bepansringen af fartyg angår, ansåg han, att densamma ej kan hålla jemna steg med kanonernas förbättrande. Till slut yttrade A, att maskinbyggnadskonstens tillämpning på krigsväsendet bidrager till att göra anfallskrigen mera sällsynta och sålunda upprätthålla treden. Mr Josuah Mason i Birmingham har till vederbörande bestyrelse öfverlemnat ett af honom uppfördt fattigoch barnhus i Erdington. Kostnaderna för detsamma uppgå till 260,000 pund, samma summa som Peabody skänkt till Londons fattiga. Fattighuset herbergerar f. n. 26 fattiga enkor och barnhuset är inredt för 300 barn. Religionsundervisningen skall, klokt nog, inskränkas till den hel. skrift, utan katekes, utan någon utläggning och utan någon särskild trosbekännelse. Från Nya Caledonien erfar man, att polacken Berezowski, som år 1867 föröfvade mordförsöket på kejsar Alexander i Paris, aflidit derstädes af lungsot.