Göteborgsposten – 7 augusti 1869, sida 1

Förmälvingshögtidligheterna spela ick längre den mest tramstående rollen i våra tidningsspalter, husvudstadens sömmerskor och modister kunna ändtligen draga andan, priserna å rum, mat och dryck samt hvad mera till detta lifvets nödtorft hörer ha åter blifvit normala, tidningsreferenterna ha nedlagt sina högtidspennor och ändtligen fått tid att med stilla melankoli iakttaga de förödelser, som den splendida ekläreringen och rafraichissementer af alla slag åstadkommit på eden enkla svarta fracken. Våra damer få icke längre med begärlighet sluka de intressanta och minutiösa beskrifningarne på garniturer af juveler och rubis balais (blekröda ruiner, som en tidning häromdagen uttryckte sig), på smaragder, turkoser, opaler och orientaliska perlor af fabelaktig storlek, på spetstuniquer, trumeauer, guldcordoner och cotillons-decorationer med alliance-vapnet i klara färger. Jättehänderna med pennor af eld ha upphört att teckna storartade ljuslinier utefter Mälarens stränder, det kungliga köket och det kungliga kökets anförvandter ha redan kalasat ut på öfverlefvorna, hrr Ringvall, Sjöberg och Lundström ha låtit taktpinnen falla ur domnande händer och litregementets båda husarsqvadroner sitta redan i hemmet och berätta för åhörare med uppspärrade munnar om kungaståten i Stockholm och den beskelie danske kongen, som ga oss extra förplägning båd vid Gnesta och Katrineholm, Festligheterna äro slutade: inga galamiddagar mera med alnslånga franska matsedlar, alper af glager och kaskader af champagne, inga glänsande bröllopsbaler vidare, der engelska ladies vågat täfla i juveloch perlrikedom med dem hvilka ega kungliga juvelskrin på sina toilettebord — allt, allt är slut. Men i Hagas fagra parker går nu ett ungt par, utan