Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 1

till och med rätt roliga. Hela samligen kommer att förvaras i en dyrbar portfölj af marocco, ett särdeles vackert arbete, älven det. Men innan jag aflägsnade mig från utställningen observerade jag tvenne stora oljetaflor, hvilka jag, uppriktigt sagdt, icke skulle velat se der exponerade i det ändamål, som inskriften å dem angaf. De äro tvenne utmärkt vackra porträttor af Napoleon III och hans gemål, begge till häst och målade af Kiörboe. Porträtterna inköptes af grosshandl. Schwan vid ett besök i Paris, betaltes då med 3,000 rdr och prydde hr Schwans salong så länge han lefde. De ha nyligen genom art tillfallit löjtn. Schwan — som nu utbjuder dem till salu för 2,000 rdr. Grosshandl. Schwans bouppteckning utvisade en behållen förmögenhet om 4 mill. rdr, oberäknadt 2 mill. rdr som tillsollo hans fyra barn då fru Schwan afled. I sammanhang härmed vill jag nämna, att den aflidne icke hade upprättat något testamente och att hans arfvingar derigenom blefvo befriade ifrån alla förpligtelser att utgifva några legator, om sådana varit af honom påtänkta, hvilket är mycket sannolikt. Ni har sett af hufvudstadens tidningar, att prinsessan Eugenie har gjort ett kort besök här i anledning af förmälningen, hvilken hon under den djupaste rörelse öfvervarade, sittande å den kungliga familjens läktare i Slottskyrkan. Prinsessans hitresa var en kär öfverraskning för den kungliga familjen, som icke hade någon förhoppning om besöket förr än ett telegram ankom att prinsessan hade lemnat sitt kära Fridhem. Det som hon mest fruktar är sjöresor, hvilka nästan alltid störande inverka på hennes helsa, hvilken dock numera, från att under flera år hafva ansetts ohjelpligt bruten, så förbättrats, tillfölja af den mest dietiska regim, a:t prinsessans kroppskrafter betydligt ökats, så att hon på Fridhem kan göra promenader till fots och äfven stundom besöka det barnhem som hon i grannskapet inrättat och som hon uteslutande af egna medel underhåller. Endast genom de lättade kommunikationerna har det blitvit möjligt för mer än 800 medlemmar af det sydligaste Sveriges och Köpenhamns arbetareföreningar att kunna töretaga en lustresa hit. Transportkostnaden nit och hem hade trasikstyrelsen vid statens jernvägar nedsatt till 10 rdr personen, ett så billigt pris, att det nättopp betäcker sjelfva befordringsutgifterna. De flesta resenärerna hade försett sig sjelfva med proviant, och vistelsen här blef ganska billig. För dem som derat ville begagna sig hade assistenten Abrahamsson beredt logis i stadens södra kasern, der goda sängar och ötriga beqvämligheter erhöllos i de ljusa, luftiga och stora salarne mot en afgift under hela vistelsen här al en riksdaler personen. Aubudet begagnades ock acksamt af ett ganska stort antal. Men om än den kontanta utgift, som en dylik lustresa tillskyndade de många arbetarne var jemförelsevis lindrig, så bör ej heller förbises att dessa talrika arbetare under de 10 å 12 dagar, hvilka för resan erfordrades, tillika voro i saknad af den förtjenst som deras yrken lemna. Utsitten i det förra, inkomstminskningen i det senare fallet häntyder på en god ekonomisk ställning, som i ej ringa mån utgör en kraftig protest mot det bewyck, hvarom så mycket talas och hvilket med synbart nöje omordas för att nedtynga sinnesstamringen. De arbetande resenärerna mottogos hir med stor välvilja af hufvodstadens arbetareförening, hvars medlemmar fundera på att nästa år göra ett kontra-besök. Den mest framstående i arbetaretåget var utan gensägelse den köpenhamnska arbetareföreningens ordförande hr Rimestad. Han är denna förenings stiftare och det vill synas att han ännu styr den med starka, man skulle nästan kunna säga med hårda händer. Ilan är från psykologisk synpunkt betraktad en märkvärdig man. lan eger vidsträckta studier, med hvilka ju borde följa en stor humanistisk bildning; han är en utmärkt folktalare älven och tillika publicist. Men jemte ullt detta, eller oaktadt allt detta, är hans skap lynne rått och hänsynslöst i så hög grad, att det här väckte anstöt och harm. Han insulterade personer som icke behagade honom, churu de ej dertill gifvit honom den ringasie anledning, och hans beteonde här utgjorde en iögonenfallande vrångbild af en tolkledare sådan denne bör vara. Att han eger ett så stort inflytande som förhållandet lärer vara kan endast förklaras medelst den omständio heten, att danskarne äro så godmodiga. Här skulle han hvarken kunnat förvätriva eller bi behålla något inflytande.