Göteborgsposten – 4 augusti 1869, sida 1

Article Image
man sannerligen oöfverträsflig. Jag tror knappast att den amerikanska humbugen står framför den franska. Till och med tidningsredaktionerna hålla sig ej för goda att genom alnslånga plakater, utsirade med en mängd karrikatyrer, puffa för sina artiklar. Den några år gamla -Le petit journalhar en särskildt inredd packvagn, hvari tidningsexemplaren fraktas till postoch Jernvägsstationerna. Vagnen är på alla sidor fullmålad med tillkännagifvanden om journalens billiga pris, rika innehåll o. s. v. Den drages al fyra hästar. På en af de främsta rider kusken, klädd i ridbyxor, stöflar med gula skatt, grön jacka med röda uppslag och kullrig hatt med fjädrar uti. 1 spetsen tör herrligheten kråmar sig en likadant klädd förridare, som i gathörnen blåser uti ett posthorn. Om detta sätt att puffa bidragit till tidningens framgång, vet jag ej, men den trycker dagligen 261,150 exemplar. Priset är utomordentligt billigt: 5 centimer. Jag har haft tillfälle att göra ett besök i det vid rue de La Fayette belägna tryckeriet. Fyra pressar arbeta på en gång och aflemna 40,000 ex. i timman. Man håller på att utvidga lokalerna för tramtida behof. Bokhandlarne begagna ett listigt sätt att få abonnenter på sina följetonger. De utdela första häftet gratis. Man vet hurv lätt romanläsarens passion är kittlad. Ilar man läst början på en intressant röfvarchistoria t. ex. vill man naturligtvis älven ha fortsättningen. Och i alla brancher ha handelsfirmorna vanligen antagit ett originellt namn. Le bon diable heter en; Dieu et-Comp. en annan, 0. 8. v. : Ingen husvägg anses för helig eller för simpel att affischera på, såvida icke genom polisens försorg uttryckligen blifvit tillkännagilvet: Defense Watticher! Ett hus på sju-, aua våningar kan ha hela gatveln tullmålad al en enda annons, som likvål icke innefattar många bokstälver, ithy att hvar och en är ett par våningar i höjd. Om ett byggnadsarbete skall företagas och platsen omgilves af et plank, är det efter ew par timmar spåckadt med affischer. Annonsörerna ba kanske långt iorut betalt stora summor för att lå en plats på planket. På boulevarderna äro här och dor en sorts kiosker tör tidningsförsäljning uppställda. Dessa kiosker ha i hvarenda glasruta en inbränd annons. Jernvägskupternaus tak äro fudproppade med annonser. På teatrarne utdelas gratis tidningen ProgrammieInnonces, som, utom teaterns program för aftonen, innehaller annonser att studera under entrdåakterna. Personer vandra fram och åter på gatorna och dela ut tryckta annonser åt nvem som kommer i vägen. Transparenta vagnar med annonser köras upp och ned på allmänna promenader, m. m., m. m, som ej så noga kan specificeras. Ett annonseringssätt, som dock väcker storsta uppmärksamheten och alltid om aftnarno församlar massor at åskådare, är en transparent panorama, som förevisas i ett fönster uti öfversta våningen på ett hus bredvid Theatre Varicwes. Talorna skifta om hvar tomte minut och innehåller vyer, porträtier, homiska scener, m. m., men alla åvtöljda at en hänvisning till den och den firman eller den och den konsertsalongen vid olika gator och boulevarder. Att med så fria handolsförfattningar i allmävhet, som Paris har, och med en så oinskrankt gatukommers, det likväl finnes folk, som har ro att hålla sig på bestämda marknadsplatser, är rätt besynuerligt. De stora hlalles centrales bredvid kyrkan S:t Eustache aro aljud tullt upptagna af säljare och köpare. I Berlin har man uppbyggt hallar i hdeles samma stil, med glastak till skydd tor regn och oväder, men det är alldeles omojigt att kunna vänja månglare och månglerrkor dit. De föredraga att stanna på sina amla platser vid torg och i gathörn, utsatta wwr alla möjliga obehag af väder och vind, så att den stora, med otantliga kostnader upporda byggnaden stär alldeles öde. 7 Do säljande i les halles äro nästan uteslutande qvinnor, snyggt klädda och vanligen med hvita tyllmössor på hufvudet. Många af om se rikvugt trefliga ut. Deras manhaltigdot och förmåga att hålla tungan i gång äro vorldsbekanta. Redan vid midnatt börjar tilltörseln al produkter, och ett besök tidigt på morgonen är för främlingen särdeles pikant. bet är ett lif och ett slammer högst ovanligt vo se och höra. TIll kl. 9 ega alla s. k. Äpköpare, hvilka sedan sjelfva minutera ut J t AIA. ntt av: 1)-J3

4 augusti 1869, sida 1

Thumbnail