Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 1

det var ett argumentum ad hominem. Inom ett annat distriktmöte uppställdes lärttskramhandl. Ditzinger såsom kandidat, och hvilken förut under ständsriksdagstiden två gånger representerat hufvudstaden. Han var nu sjelt tillstädes och ansåg sig pligtig utt uppträda som talare. Ilan upplyste då ratte han gåti i skolan tills han var fjorton år och under den tiden hade han fatt läsa så mycket hvaraf han ingen nytta hatt, men föga som varit nyttigt, — och derlöre visste han ej mer han visste. Valmännen ötvertygades häraf om han oförvillude begrepp och han ansågs värdig att sättas upp på listan. I eu tredje distriktmöte förekom de slesla högdramatiska pointerna, men det hölls också i Hammers teatersalong tör öppen ridå. IIr Rudolf Wall hade åtagit sig att der fungera såsom regissör. Han bevisade sig halva gått i en god skola under hr Iliertas ledning och han eger ojomförligt större tilltagsenhet än den gamle mästaren; men han är också ung och energisk, och, såsom det anstår en agitator, just icke nograknad om medlen. Han gjorde och nedergjorde kandidater med lika stor hurtighet. Enligt hans vitsord egde notarien Ljungberg de aldra högsta sullkomligheter, var bådo liberal och kunskapsrik; kammarrättsrådet Kinmansson likaså, men icke liberal på det sätt som hr Wall kunde gilla— och foljden derat blef att hr Kinmansson kapades, hvaremot hr Ljungbergs framgång blet storartad. En törespråkare hade verkligen än kyrkoh. Ekdahl. Men genast var hr Wall lardig att peta omkull honom. IIr Ekdahl åtnjöt visserligen hr Walls aktning, och frisinnad var han tillräckligt, men han var dock för gammal och ej nog kraftfull att uthärda de ansträngande riksdagsmannagöromalen, upplyste hr Wall. Lyckligtvis var ej hr Ilierta tillstädes, ty så hade väl en kall kåre gått öfver haus rygg vid ett sådant tal. Noga räknadt är hr Iierta blott tretton månader yngre än hr ILksahl. Begge äro mycket nära sjutiotalet, och begge torde med lika rätt kunna åberopa den dubbla tjensteärsberäkningen. Begge beavaras af nervsvaghet, ehuru den visar sig något olika hos dem hvardera. Begge stärka sig nästan lika itrigt med finska bad och färska björkris; likvisst har jag aldrig mot hr Ektahl hört anmärkas att han slumrar under uttvandet af sitt kall, men väl har jag sjell iakttagit att hr Ilierta under de begge sistförlidna riksdagarne stundom i kammaren försjunkit i ett så djupt begrundande, att du nästan liknat en tupplur. Det var således oförsigtigt af hr Wall att tala om hr Ekdahls Her såsom ett fel, då den nästan jemnårige hr Hierta inför hr Wall var lämplig till riksdagsman framgent. Emellertid — hr Ekdahl föll igenom, hr Hierta icke. Grossh. Peyron söreslogs ätven och hr Wall gaf honom ett vackert frejdbevis, men hans poliuska åsigter kände hr Wall icke — och så toll hr Peyron.