Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 1

alton skickade honom genom ett ridande bud... Vi ha hela dagen legat i bakh derborta i skogen ... Men släpp mig, för tusan! ... ni förorsakar expeditionens misslyc: kande ... Han slet sig lös och Martial steg med vacklande gång, som om han varit rusig, ned för kullen och satte sig åter upp i sadeln ... j Men han red ej tillbaka till slottet Sairmeuse ... Han återvände till Montalgnac och tillbragte återstoden af eftermiddagen instängd i sitt rum. Samma afton affärdide han till Sairmeuse tvenne bref... i Det ena var adresseradt till hans far, det andra till hans unga hustru. j Huru ocrhörd Martial än föreställde sig den skandal vara, som han i sitt raseri tillställt, öfverträffade den likväl hans föreställning. Om åskan slagit ner midt i galleriet, skulle det ej ha gjort ett sådant intryck på bröllopsgästerna som läsningen af Maurice dLscorvals utmaning. Det fanns ingen enda i sillskepet som ej darrade, då Martial, fruktansvärd i sin vrede, kastade det hopvecklade brefvet i sin svärfars, marquis de Courtomieus ansigte. Och då marquisen dignade ner i cen fåtölj, kunde några unga damer, mera känsliga än de andra ej återhålla ett rop af förfäran ... Det var väl tjugo sekunder, efter det Martial gått ut med Jean Lachencur, som bröllopsgästerna qvarstodo orör