Göteborgsposten – 2 augusti 1869, sida 2

Han begaf sig dit och tack varo sin hästs snabbhet, var han framme på Röcheden då klockan slog half tolf. Som de andra ej borde ha hunnit fram ännu, band han sin häst vid ett träd i den lilla granskogen och gick långsamt till högsta punkten på heden. Der hade fordom Lacheneurs hus stått... Deraf qvarstod ej annat än de fyra väggerne, svärtade af branden . ., Martial hade en stund betraktat detta hus, då han hörde fotsteg. Han vände sig om: Maurice, Jean och korporal Bavois anlände. Den gamle soldaten bar under armen en lång och smal låda, omlindad med sits: der förvarades de värjor Jean Lachencur under natten låtit hemta hos en officer på half gold. — Vi äro ledsna, min herre, började Maurice, öfver alt vi låtit er vänta. Märk dock att klockan ännu ej är tolf.. För öfrigt räknade vi ej mycket på er... — Jag var allt för angelägen att... rättfärdiga mig, afbröt Martial, för att ej vara punktlig. Maurice höjde föraktligt på axlarne. — Det är ej fråga om något rättfärdigande, min herre, sade han i en ton, häftig ända till råhet, utan om att slåss. Huru förolämpande hans ton och åtbörd än voro, bibehöll Martial sin kallblodighet. — Antingen gör olyckan er orättvis. sade han saktmodigt, eller har herr Lacheneur ingenting sagt er. (Forts.)