Göteborgsposten – 2 augusti 1869, sida 1

Tum som sjelfva balsalongen syntes i förstone endast representanter af det mindre täcka könet; damerna höllo sig tills vidare i de inre rummen. Men ungefär vid 9-tiden spelade hr Ringvalls orkester upp en ståtlig polonäs och in i salen trädde nu ett lysande tåg. Främst syntes Nordens bada konungar förande de båda drottningarne, deretter följde kronprins Fredrik med sin nuga brud och sedermera de öfriga kungliga, kejserliga och furstliga personerna par om par jemte en mingd af de nordiska rikenas dignitärer äfvensom medlemmar af diplomatiska kåren och andra utländningar af hög rang, bland hvilka märktes earlen at Vane och lady Vane, m. n. engelska familjer som för närvarande uppehålla sig härstädes. För i t voro till balen inbjudna excellenser, statsräder. seratimerriddare, corps diplomatique och för tillfället hitkomna sändebud, hoflunktionärer och hofuppvaktningar, civila och militära embetsoch tjenstemän, fullmäktige i riksbanken och riksgåldskontoret, värdarne a den at Stockholms stad anordnade bal, medlemmar af akademier och lärda samfund samt af den härstädes församlade nordiska språkkongressen m. tl. till ett antal at omkring 1,000 personer. Konung Christian bar lifregementets husarers öfverste-uniform, konung Carl Wendes artilleriregementes, kronprins bredrik Svea gardes, prins Oscar amiralsuniform, prins Hans at Glöcksburg dansk generalsuniform och storfursten Wladimir en lysande röd uniform med silfvergaloner. At de kongl. damerna bar drottningen at Danmark en drägt at gult siden, drottning Lovisa hvitt siden med tunique af silfverskir besatt med juveler och blomgnirlander samt på hufvudet blommor och juveler. OÖrver axeln bar II. M:t ett blått ordensband. Kronprinsessan Lovisa hade hvit klädning med derpå fästade flera, nedifrån och uppåt gående, rader af schära törnrosor. på hufvudet blommor och juveler. Ilertiginnans at Östergötland drägt var at rosefärgadt moira med hvit florstunique, uppfästad med buketter af blekröda törnrosor. IL K. II. bar en halsprydnad af stora Smaragder och hade på hufvudet ett diadem af briljanter samt en kort hvit slöja och blommor. IHertiginnan af Dalarne var klädd i hvitt med guldspetsar och prinsessan Thy ra i schärt. För öfrigt var mängden af dyrbara och smakfulla toaletter så stor, att vi icke våga inlata oss på någon detaljerad beskrifning, hvilken måhända skulle bli något tröttande. På ädla stenar var icke heller någon brist. I en engelsk ladys hufvud observerades särskildt en mängd briljanter af sällsynt storlek och skönhet. Skönare än några briljanter voro dock de många blixtrande ögonpar och de af ungdomlig fägring strålande tärnor, som utgjorde balens prydnad. Efter polonäsen följde en vals, hvilken öppnades af konung Carl med drottningen af Danmark, derpå en francäs och så med stigande liflighet polka, francäs, vals i flera repriser och med korta mellanrum. Oaktadt en mängd icke dansande herrar klädde väggarne och i slerdubbla rader omslöto de dansande, hade dessa dock i den rymliga salen godt svängrum, och trängseln var på långt icke så stor, som den vid dylika tillfällen plägar vara. Mellan danserna gjordes besök vid buffeten, och söktes svalka i den stora och luftiga, mattbelagda öfra förstugan, hvarifrån man njöt anblicken at den statlig parken med dess lummiga allter, grönskande vr mattor, spelande fontäner och hvimlande menni massor, samt lyssnade till Svea gardets musik hvilken på denna s musik i fria luften. Värdskapet utöfvades å enkedrottningens vägnar af prins Oscar och hans gemål, som flera gånger gjorde rond kring gemaken och med utsökt artighet helsade de talri ästerna. Om det inre af slottet var lysande, så kan detta med fullt ut lika mycket skäl sägas om dess yttre omgifningar. Omkr. kl. 211 började otaliga lampor och marechaller att tändas i den vidsträckta parken och dit ledande avenyer. Vid Il-tiden hade man från slottets mot parken vettande fönster en bländande anblick. Terrassernas och mattornas konturer voro utmärkta med täta rader flammande potsa-fen. Utefter alleerna löpte rader af marechaller, hvilkas fladdrande ljus kastade ett magiskt sken öfver de lummiga löfmassorna. På andra sidan den stora fontänen, parallelt med slottet, skimrade en tredubbel guirland af ljus och längst bort i fonden, aftecknande sig mot den molnhöljda hinumelen, syntes ett kolossalt flammande FL krönt med kungl. krona. Åt sjösidan var illuminationen äfven särdeles vacke hufvudsakligen genom de hundratals marechallernas återspeglande i vattnet. På andra sidan om fjärden, på Kersön, och på skogens mörka bakgrund började småningom framträda ett af hundratals kulörta lampor bildadt tempel, och utefter hela den länga avenyen från slottet öfver Drottningholmsoch Nockebybroar ända upp till öfversta krönet af backen bortom sistnämnda bro löpte dubbla ljuslinier, hvilka slutligen perspektiviskt sammansmilte med hyarandra. Hela denna illumination var verkligen storartadt vacker, och med staflaget at den böljande folkmassan, det oupphörliga kommandet och gåendet ar fartyg och båtar, var taflan af en utomordentliv eslekt. Inne i slottets salar fortgick dansen alltjemnt. De båda konungarne äfvensom drottning Lovisa och de yngre medlemmarne af den kongl. familjen deltogo deruti med litlighet, och äfven den lille prins Waldemar syntes finna mycket nöje af att föra sin dam i frangäserna. hl. 412 serverades en splendid supå vid tlera taftlar och omkring kl. 1 anträddes återfärden till staden. ASkär, da af slottet hela aftonen utförde Posttidningen meddelar följande om de drägter som under galadinern i Thorsdags I buros af de kgl. damerna: -Vvid den festliga middag, som i Thorsdags vals xel. slottet och der borden lära hafva varit dukade vw Hafvet, bar kronprinsessan Lovisa hvit tyllklädning, broderad med silfver. Samt blått samip, rikt broderadt likaledes med silfver. II. hP. nade då det utaf vice konungen at lLeaeypten i present erhållna, dyrbara halssmycket, med tillhöI rande örhängen af orientaliska perlor och briljanter, ; samt en af kronprinsessans morföräldrar, prinsen och prir Iredrik at Nederländerna. till tok