Göteborgsposten – 2 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq )). Roman af Emile Gaboriau. — (Öfvers. fr. Franskan.) De stego ner i största hast, passerade genom trädgården och hade snart uppnått den långa allen vid Sairmeuse. Der stannade Jean Lacheneur plötsligt. — Att gå så långt för ett ja eller nej tyckes mig vara obehöfligt, sade han. Men det är ni som velat det. Hvad bör jag svara Maurice dEscorval? — Ingonting! Ni skall föra mig till honom. — Er? ... — Ja, mig! ... Jag måsto träffa honom, tala med honom, rättfärdiga mig... Låtom oss gå! Men Jean Lacheneur rörde sig ej ur stället. — Hvad ni begär är omöjligt, yttrade han. — Hvarföre? . — Emedan Maurice är förföljd. Om han blefve tagen okulle han föras inför provostdomstolen och utan tvifvel bli dömd till döden. Han döljer sig; han har funnit en säker tillflyktsort, jag har ej rättighet att yppa den. Den säkra tillflyktsort Maurice då funnit var ej någon ( Forts. fr. N:o 172.