Göteborgsposten – 31 juli 1869, sida 1

al riktning, men sådant oaktadt uppställdes jan dock ej såsom kandidat at mötet. Det kan ej undgå er uppmärksamhet, att olkmötena intradt i ett nytt stadium. Det sir allt mera tydligt, att den verksamhet som vid dem utvecklas, de åsigter som der uttaas och de motiver som anföras för de beslut som der tattas, högst betydligt törringat den veneration som man så gerna velat skänka åt lessa möten. Deras politiska betydenhet nedsjuker alltmera, och man tager sig ulltmera rihoten att skämta med dem. Det är vetskapen härom, förmodar jag, som förnämligast vållar, att just de som borde söka sin styrka uti dessa möten, plötsligt få förfall och uteblifva, anande att de antingen icke kunna uträtta något, eller att de sätta sitt anseende utanför mötet på spel. Den 28 Juli. Ett så lifligt Stockholmslif som nu, har jag aldrig i min lefn. d upplefvat, sade en hedersman i dag, hvilken väl måtte vara en kompetent domare, enär han är född i hufvudstaden och gär på sitt sjuttionde. Och mannen har ändå inga vänner från landsorten såsom gäster, hvilka han är skyldig att föra omkring, bana väg för och bereda tillfälle att se allt det som nu är sevärdt. För min ringa del trodde jag på möjligheten att i egenskap af er korrespondent kunna följa med händelserna, vara allestädes närvarande och tillika meddelsam, till er belåtenhet. Men omöjligt! Man måste kunna dela sig, och den egenskapen saknar jag. Jag hade icke väl å erkommit från folkmötet i Söndags på Ålsten, kastat mig i Mälarens vågor för att svalka mig och i ytterlig brådska stillat min hunger, förrän jag återigen kastade mig på en ångslup för att komma till Ulriksdal. Ängslupen var naturligtvis ötverfylld af passagerare; det var en välgerning att krinolinerna äro aflagda, men de förskräckliga släpen gjorde oss, och deras älskvärda egarinnor äfven, hvarjehanda förtret. ÅÄndtligen lade slupen till, men fick ej lossa sin dyrbara last, ty flera andra slupar med lika dyrbar last lågo olossade närmare bryggan. De mera lättsotade på vår slup äntrade de framför liggande. Damernas nervsvaghet var för dagen aflagd. I kritiska ögonblick eger den svenska qvinnan ännu ett beundransvärdt mod. Jag tillåter mig ej uppgitva åskådarnes antal, men nog tror jag att 10,000 pervoner besökte Ulriksdal i Söndags. Man trängdes omkring slottet och man hyllade obesväradt de kommunistiska grundsatserna, de vackra Yräsplanerna skonades alls icke, blomstergrupperna behandlades rätt hårdhändt; men det var också tredje lysningsdagen. Den kungl. tamiljen intog middag i det nybyggda orangeriet; de sutto der under lageroch orangeträd, och utanför stod den tätt packade folkmassan och såg på. Man generade sig alls icko för de höga gästerna, och dessa sågo glada ut. Efter måltiden gjorde de kungliga en promenad omkring den stora gräsplanen innan de begåtvo sig in i slottet och ut på den bakom liggande terrassen, der de ändtligen fingo vara ostörda. Konungen af Danmark är, som ni vet, några och femtio år, drottningen at samma ålder. Begge se dock vida yngro ut. De ha begge en vacker pregel af själens helsar. Deras hållning är värdig, utan spår af stelhet; deras väsende förbindligt. Kronprinsen har mycken likhet med konungen. Det var ingen lätt uppgift att komma hem på aftonen. Vädret var guddomligt, en angenäm svalka aflöste den starka värman; alla ville dröja vid Ulriksdal i det längsta, men nedkomna till ångbåtsbryggan ville alla genast komma ombord och få rum på närmast liggande ångslup. Det var ett underverk att ingen fick sig ett kailt bad. Många som dröjde qvar för länge fingo gå hem den långa vägen; men yvärre missöden kan man råka ut för — resonerade de som välbehållna kommit hem pr ångbåt eller i åkdon. Konungen och drottningen af Danmark jemte prinsen af Glycksborg återvände vid tolftiden till k. slottet. Hvarje morgon vid niotiden, stundom tidigare, begifva sig de nyssnämnde kungl. personerna från sina våningar i slottet ned till Logården, som i år blifvit försedd med ett ståtligt springvatten och rikare än annars är prydd med utmärkt vackra blommor och skulpturarbeten. Der intaga de kungl. personerna sitt morgonkaffe i ro och stillhet — troligen det enda lagn som de här få njuta, ty den olriga delen af dagen är egnad ät omvexlande förströelser. I Måndags vid middagstiden företog den kungl. familjen (atom hertigen af Östergötland, som gick ut till Waxholm för att möta ryska storfursten) en utfärd till Gripsholm. Till denna färd liksom till alla de öfriga festligheterna ha flera at de engelska resenärerna älven inbiadits. Ofverallt på landtställena, förbi hvilka ångaren Sköldmön gick fram, flaggades, hurrades och gafs salut, På Gripsholm intogs middag och hemfarden skedde sent på aftonen, Storfursten Wladimir, ombord på en med 16 kanoner bestyckad ångkorvett, uppehållen af dimma, ankom först igår, sedan de kungliga personerna kl. 2 afrest på Sköldmön till Drottningholm, der hertigen och hertiginnan af Östergötland gåfvo dejeuner på lustslottet Kina. Men dessförinnan, på förmiddagen, egde en militäruppvisning rum för konungen af Dan