Göteborgsposten – 30 juli 1869, sida 1

— —— I furstinnans sagra hår IIur den gerna skymmas får Af den enkla myrthen-kronan! Och hur han, som föddes till Att kring pannan kronan trycka. Andå hellre fästa vill Med en liten ring sin lyCka! Och hvad Hoppet är till hands. Ej blott deras — men ett lands! Duett. Han är boren att befrämja Allas frihet. by på rätt och pligt. Och det tygellösa tämja — Oförfäradt, manligt, ridderligt: IHon att pregla med sin stämpel Allt hvad ljuft och ömt i landet bor. Sjelt ett strålande exempel För hvarenda maka eller mor. Han är kallad att ej . Hur det mulna vill kring hans Person, Att med lagen kraftigt trycga Och med svärdet värna land och thron: Ilennes goda skyllas, akt bilda Väna makter, under lugn och storm, Och i hjertat, i det milda, Har hon hela sin regeringsform. När det Starka och det Blida Trofast mötas i det ädla par Hvar af dem invid sin sida för dag sitt ens fyllnad har. Kör. A från stolta stammar Må deras grenar sträckas mot skyn! Öfver dem Nordens stjerntak slammar. Nedlanom präktikt Skördarne skjute ur jordens bryn! Ovartelt. De ha på fädrens sed Lagt hand i hand Och ut går deras ed Kring Svea land: Den skall i Danmark höras I tjäll och salar, Den skall i Norge föras Kring fjell och dalar: Ja! knappt de hviska fått Sitt ord, de två, Förrän det redan nätt Det höga blå; Deruppe står det skritvet För alla öden Och räcker genom lifvet Och bortom döden. kör. Du, som nåderik och blid Den rättfärdige betäcker Med Din starka arms Evid, Herre! Du, hvars spira räcker Långt utöfver rum och tid. Du, som lugnar — och förskräcker, Du, som kronor ger — och bräcker, Du, som länder lit — och släcker, Lys dem, led dem i Din frid. Gif, att dessa hjertans brand Blir den gryning, hvilken tänder Dag på nytt i Nordanland! Låt två sammanlagda händer Sammanhälla som ett band Trenne gamla, ädla länder, YPrenne gamla, goda fränder, Att de aldris i sender — Yrangas ut från hvar sin strand! Omedelbart efter den vackra kantatens slut. uppstämdes från orgelläktaren psalmen 357, hvaretter brölloppståget återvände till kgl. rummen i sammar ordning det kommit, endast med den skilnad att kronprinsen nu sjelf förde sin höga brud och att konunven af Danmark förde drottning Lovisa samt konung Carl drottningen at Danmark.