Göteborgsposten – 30 juli 1869, sida 1

Inemot tretiden började de till Slottskapellet inbjudna gästerna att in inna sig, i början i spridda grupper, sedermera i en alltmer tillväxande brokis och omvexlande ström af kraschanbeprydda äldre herrar, damer i ytterst eleganta hvita sidentoiletter med ofantliga släp och blommor i haret, officerare at alla vapen och guldsmidda hofmän samt då och da en allvarsam akademiker, en konstnär, en publicist eller en ledamot af kgl. hofkapellet med sitt instrument under armen. Placeringen ombesörjdes på det mest förekommande sätt af tjenstgörande kammarjunkare. Af de båda förut omnämnda läktarna var den till höger från altaret afsedd för presenterade damer, och denna läktare fylldes också snart af en elegant och lysande samling. Den venstra läktaren åter stod länge så godt som tom. Det var den för diplomatiska kåren bestämda. De första, som der intogo sina platser, voro ett par engelska för tillfället sig härstädes uppehållande familjer at distinktion. Derefter syntes först franske härvarande ministern kournier med fru och dotter samt senare den nyutnämnåe nordamerikanske ministern general Andrews, hvilken sistnämnde i sin enkla svarta dräct utan en enda dekoration gjorde ett starkt afbrott mot den lysande skara, som eljest fyllde kapellet. Efter en stunds ytterligare väntan anlände hela den öfriga diplomatiska karen beledsagad af öfverceremonimästaren von Saltza samt till ingangen eskorterad af ett detachement ur Svea artilleri-regementeAtt söka beskrifva alla de lysande uniformer och de rika i alla regnbågens färger skiftande toaletter, med hvilka denna skara prunkade, är oss icke möjligt. Ryske ministerns hr von Daschkofts af guldbroderier och kraschaner betäckta bröst, portugisiska ministerns, hr Sotto Mayors röda frack, och en dansk dams, — såsom vi tro grefvinnen Dannemand — purpurröda släp och guldkrona voro måhända de mest lysande punkterna i denna tafla, hvilken för öfrigt icke led brist på glänsande kolorit. Sällsynt är det trolig hos oss att se den diplomatiska kåren så talrikt församlad som tillfället var nu. Den ganska rymliga läktaren förslog icke, utan man såg hvarje dit upp ledande trappsteg besatt med någon at de yngre uländska diplomaterna, som icke funnit plats deruppe. Sedan danska ministern grefve v. Plessen och hans grefvinna jemväl infunnit sig och intagit de för dem bestämda platser nere i kapellet, afgick underrättelse att alla voro samlade, och kort ucrefter, 10 minuter öfver fyra, tillkännagåfvo de första tonerna af den bröllopsmarch regementenas musikkårer uppspelade, att tåget satt sig i rörelse. Kort derefter inträdde drabanterna i kapellet, derefter pagerna. sedermera förste hofmarskalken åtföljd af hofvet. Nu föll det på orgelläktaren placerade hofkapellet in med en briljant testmarch och kronprinsen syntes, förd vid ena handen af konung Carl och vid den andra af konung Christian. Den höge brudgummens hållning var lugn och värdig. Efter honom följde hans brud, förd af de båda drottningarna och synbarligen djupt gripen af stundens betydelse. De efter kommo prinsessan Thyra och den lilla prins Waldemar, hertiginnan ef Östergötland och storfursten Wladimir, hertiginnan af Dalarne och prins Oskar samt prinsarne August och Hans af Gläcksburg Då det kgl. taget kommit fram i choret, placerade det sig på följande sätt. Brudparet intog de stolar, som, enligt hvad vi redan nämnt, voro för dem framsatta, och på ömse sidor om dem framemot altaret ställde sig de tolf brudtärnorna samt bakom dem de tolf marskalkarna. På högra sidan om midtelgängen, från altaret räknadt, satte sig de kgl. damerna. Drottningen Lovisa hade drottningen at Darmark på sin ena sida och hertiginnan af Oster land på den andra; ytterst sutto hertiginnan af I larne och prinsessan Thyra. På motsatta sidan af gangen satt först närmast altaret prins Waldemar, derefter storfursten Wladimir, så konungen af Danmark och på andra sidan om honom konung Carl, hvarefter följde hert:ne af Östergötland och Dalarna samt prins Hans af Glucksburg. På taburetterna till ven8 er om de kgl. damerna suto tjenstförrättande öfverhofmästarinnan grefvinnan Piper, ft. Baker, norske statsministerns fru, fru Sibbern, samt utrikes-statsministerns fru, grefvinnan Wachtmeist Taburetterna till höger intogos af danska geheimeradinnan Bille och grefvinnan Plessen. Till höger om de kel. herrarne åter intogos tre taburetter af grefve Plessen, danske premierministern grefve Friis och grefve v. Oxholm. På venstra sidan suto riksmarskalken grefve Sparre samt de båda svenska statsministrarne trih. de Geer och grefve Wachtmeister; bakom dem de svenska och norska statsråden. De båda konungarne buro sina länders generalsuniformer med ordenskedjor och elefanterordens blåa band. -Prinsarne Oscar, August och Hans likaså. Storfursten Wladimirs uniform var snarlik de öfrigas men epåletterna voro af rilfver. II. Kejs. IL. bar äfven blått band, om serasimerordens veta vi icke. Prins Waldemar bar en vanlig mörk gossdrägt med röd halsduk. Af de kongl. damerna var bruden iförd en klädning af silfverskir med silfverspetsar samt på hufvudet krans och krona af myrten jemte juveler. Drottningen af Danmark bar hvit klädning med guldskir. Drottningen af Sverige hade hvit klädning ornerad med silfver och släp af purpursammet med hermelinsbräm. Prinsessan Thyra hade hvit klädning med hvitt släp, garneradt med blått, och på håret en krans af blå förgät-mig-ej. Ilertiginnans af Östergötland klädnin g var af hvit moirge. hennes släp orneradt i danska färgerna med buketter af röda och hvita blommor. Isertiginnan af Dalarne bar klädning ul hvit sidensarge samt släp af rosafärgadt moirde. Samtliga brudtärnorna voro klädda i hvitt siden samt hade på håret röda blommor och små korta slöjor. Marskalkarne buro sina resp. uniformer och voro utmärkta med den för bröllopsmarskalkar vanliga lilla, på bröstet fästade myrtenkransen, försedd med en bandrosett i nationalfärgerna. Sedan samtliga de i processionen deltagande intagit sina platser, uppstämdes psalmen 335 versen 2, hvarefter erkebiskopen från altaret höll ett tal, deruti han utvecklade den höga betydelsen af helgelsen genom Guds ord och bönen samt särskildt framhöll dess vigt för äktenskapet, så vida detta skulle blifva ett i sann mening godt och lyckligt. Ifter talets slut nedträdde II. II. jemte pastor primarius, doktor Fallenius och öfverhofpredikanten d:r Moren till brudparet och förrättade vigseln efter vår kyrkas ritual. Sedan erkebiskopen lyst välsignelsen öfver de båda unga förenade makarne, danade saluten från Skeppsholmsoch Kastellholms-batterierna och nedanstående, af en af de 18 i svenska akademien d:r C. W. A. Strandberg författade kantat uppfördes med musik, komponerad af hofkapellmästaren Ludvid Norman. Solopartierna deruti utfördes af fru Michaöli, m:ll Jacobsson, herr Arnoldsson och en amatör. Ett i arian förekommande violinsolo spelades af fru Wilhelmina Norman. Körerna utfördes af kgl. teaterns körpersonal. Orden till kantaten voro af följande lydelse: Kör. Välkommen, du dag, som länge dröjt, Välsignad den suck, den sällhetstolk, Som två lycksaliga hjertan höjt Och trenne jublande folk! 2 3