Göteborgsposten – 29 juli 1869, sida 2

Han trodde visst icke att Martial, triumferande och lycklig som han var, skulle antaga den olycklige och förföljde Maurices utmaning. Under det han inväntade Martial i vestibulen stälsatte han sig mot det hån och förakt, hvarmed han vantade att denne kalle och högdragne ädling skulle till en början öfverhopa honom. I — IIvad betyder det! tänkte han. Den som vill I hämnas bör uthärda allt. Och mer än någonsin ville han hämnas. lika godt huru och till hvad pris; blotta åsynen af denna med blommor smyckade vestibul ökade hans hat. Kunde han glömma att han blifvit uppfostrad i detta ; slott, der han nu stod väntande bland domestikerna! ... Han hade en gång trott sig vara herre i detta slott... El den dag då Sairmeuserna återkommo, hade han blifvit bortjagad derifrån som en dräng! Martials välvilliga mottagande gjorde honom något förlägen ... Han återvann sin tillförsigt då han såg den utomordentliga verkan, som Maurices dödligt sår ning frambragte på Martial. ande förolämp— Vi ha träffat på rätta stället! ... tänkto han. Martial tog honom i handen för att föra honom med sig, han gjorde ej något motstånd . Ä Under det han genomvandrade dessa salonger som strå: lade af ljus och hvimlade af förvånade gäster, tänkte han hvarken på sina tjocka sulor eller sin bonddrägt.