Göteborgsposten – 29 juli 1869, sida 2

vermedaljen af 8:de storleken med inskrift: För nit och redlighet i rikets tjenst, att bäras å bröstet. Från Utlandet. Hela den diplomatiska verlden står alldeles häpen. Man spörjer hvarandra nyfiket om, hvad som kan stå på, och man blickar i med en viss förundran hän mot öster, der man tycker sig skönja tecknen af ett väldigt i stormmoln, hvars omkrets dock ej är tillräckligt stort, för att det skulle kunna skada på något vidsträcktare område. Orsaken till denna allmänna förvåning är vice konungen Ismails af Egypten plötsliga afresa från Baux Bonnes, der han begagnade baden, hvilka han lemnade, fastän läkarne på det strängaste förbjödo honom det, emedan han lätt kunde sätta sitt lif i fara. Han rusade helt plötsligt med iltåg till Toulon, hvarifrån han d. 22 på aftonen ombord på fregatten Marussa anträdde hemfärden till Egypten. Man tillskrifver denna händelse det spända förhållande, som redan en längre tid rådt mellan honom och hang länsherre, sultanen af Turkiet. Under de sista veckorna ha berättelserna från Konstantinopel varit till den grad olycksbådande för v. konungen, att man ej kan förundra sig öfver hans plötsliga beslut om att resa hem, äfven om man blott får tro hälften af hvad som läses i bref från den turkiska hufvudstaden. Vi vilja här blott meddela en af dessa skrifvelser, daterad Konstantinopel d. 16 Juli: Fastän sändebuden vid de hof, som v. konung Ismail under sommarens lopp besökt, hafva bemödat sig om att lugna den turkiske storviziren ang. Ismail Paschas planer, och fastän v. konungen sjelf förklarat sig redo att komma till Konstantinopel, för att i egen person rättfärdiga sig och upplysa sultanen om de inträdda missförstånden, så skola likväl alla hans ansträngningar vara förspillda. Utrikesministern Nubar Pascha har grundligt komprometterat sig sjelf och sin herre; med undantag af hofvet i Berlin ha alla europoiska kabinetter gifvit den egyptiske diplomaten undvikande och lakoniska svar. Kejsar Napoleon har hänvisat v. konungen till Porten och ifrigt varnat honom ifrån att åter upprifva den orientaliska frågan. Vice konungens åtrå efter att lösgöra sig från Turkiets öfverherrskap är i sjelfva verket så synbar, att den ej kan förnekas, och äfven om Ismail skulle falla på knä för sultanen, vet man här alltför väl, att han är besluten att begagna första bästa tillfälle, för att slita det sista band, som ännu fäster honom vid Turkiet. Så stå sakerna. Vice konungens ställning är allvarligt hotad, ty hans fienders antal ökas med hvarje dag, och de uppträda med allt större djerfhet. Man hyser här allmänt den öfvertygelsen, att v. konungens stjerna är stadd i sjunkande. Hans mest förbittrade motståndare ir hang egen broder, prins Mustapha Fazyl, avilken pr telegraf hitkallats från Homburg och tillsvidare utnämnts till minister utan portfölj. Om prins Fazyl, hvilket ej anses för otroligt, skulle bli utnämnd till storvizir, så kan det knappast slå fel, att man genast skall iterupptaga frågan om arfsföljden i Egypten. Man kan i så fall förutse, att man skall vilja pålägga v. konungen flera inskränkningar, ja, det talas tillochmed om att afsätta honom från sin värdighet. Prins Halim, de tvistande brödernas farbroder, som ej hyser några äregiriga planer och föredragit privatlitvets behag framför v. konungadömet, har inför sultanen med bestämdhet uttalat sig tillförmån för Fa syls kandidatur. Man bör emellertid hoppas, att det skall lyckas stormakternas moraliska inblandning att afvärja en sådan händelse, hvilken skulle lätt kunna ha en europeisk förveckling till följd, ty alla tecken antyda, att lsmail icke är hugad att med godo rymma tältet. Möjligheten af ett krig med Egypten har redan blifvit diskuterad. I Turkiet foretagas hemliga rustningar; v. konung ISmail är djerfvare och döljer icke synnerligt sina krigsförberedelser. Tillökningen af hans krigsflotta, kontraktet om leveransen af 60,000 amerikanska bakladdningsgevär, hvilka skola levreras inom 3 månader, inköp. af refflade kanoner och Chassepotgevär i Frankrike och Belgien: allt detta bebådar, att ett oväder håller på att draga upp. Ivå af v. konungens mest betrodda högre embetsmän na plötsligen lemnat den egyptiska statstjensten och med öppna armar mottagits i Konstantinopel. Kurschid Pascha har erhållit muschirs (statsministers) rang och utnämnts till direktör för jernvägsväsendet; huns kollega Hassan Pascha (hittills vice konungens förste adjutant) har genast upptagits som divisionsge-eral i den turkiska hären. Levant IIerald påminner af denna anledning om den gamla erfarenhetssatsen, att råttorna bruka lemna skepIA as dat arp 3 förl mad att sijunk? Samma