Göteborgsposten – 29 juli 1869, sida 2

för att taga hämnd på denne härför, kom 0. på den vilda tanken, att, om icke just mörda L., åtminstone allvarsamt skada honom. I den afsigten köpte han i Lördags, — sedan han under ett par dagar gått här i staden och suddat på krogarne, derunder han lemnat sin familj vind för våg och icke haft någon bostad utan legat ute om nätterna, — en pistol med nödigt tillbehör af grofva hagel m. m. och sedan han ytterligare ett par dagar vått och rufvat på sin tilltänkta gerning, beslöt han igår på morgonen att sätta den i verket. Efter att hafva tillbringat natten i Djurgårdsskogen, der han laddade pistolen, begat han sig kl. omkr. 7 på morgonen å väg till staden och, stärkt af några supar i sitt onda uppsåt, ställde han kosan till Götgatan, der han visste att löjtnant L. på f. m. kl. 8—9 skulle passera på väg till jernvägsbyrån. Ljtn. L. kom också vid den vanliga tiden, såg Olsson uppehålla sig 3 utan och gick helt nära förbi denne, som i sin fi icke vågade öppet angripa sin inbillade fiende, utan utförde sitt dåd först efter det denne gått några alnar förbi honom. Till en början lärer Olsson, då han greps, hafva uppträdt med en viss sturskhet öfver sin illbravd och till och med låtit förstå att han icke vore råtnöjd med utgår deraf, och i denna sinnesstämt ning tycktes han ven befinna sig, då han till förhöret i poliskammaren inställdes. Men här gjordes honom af polismästaren en vänlig och allvarlig föreställning om det nesliga brott han, äfven om det icke skulle blifva så olycksbringande, i hvad på honom berodde dock gjort sig skyldig till de svåra följderna deraf ej mindre för honom än hans hustru och barn. Detta tilltalade honom; han tycktes icke längre vilja hålla på de förvirrade begreppen om rättigheter och skyldigheter såsom arbetare, och modet började redan att sjunka. Olsson var ingalunda densamme då han vid dombordet inställdes och då han utfördes i häktet att der, i afbidan på vidare ransakning, öfvertänka hvad han till egen och samilJens olycka företagit sig.