Göteborgsposten – 28 juli 1869, sida 1

Paris upprest på den omtyckte kompositörens graf. Liksom jag en gång i Prag på kyrkogården i Judenstadt förvånades öfver den enorma massa småsten, som var uppstaplad på grafstenarne, träffade mig här samma egendomliga anblick. Huruvida det är sannt, som man påstår, att judarne ha för sed, så snart de besöka en kär väns eller anförvandts graf, att såsom ett tecken af aktning, ditlägga en sådan der liten sten, känna nog många af mina vänner i Göteborg bättre än jag. Namnet Levy var så talrikt representeradt, att nästan hvar sjette eller sjunde sten bar det. För mitt svenska öga förekommo en hel mängd sådana namn som Marcus, Wall, Falk, Lemann m. fl. såsom gamla bekanta. Den kristna afdelningen på Montmartre är en rätt vacker promenadplats, men kan dock ej jemföras med Påre-Lachaise. Det första namn, som vid inträdet genom porten möter vandraren är — Mabille. Jag kunde icke låta bli att le på sjelfva kyrkogården. Familjen Mabille, isynnerhet den aflidna delen derat, kan ju för resten vara en mycket hygglig familj. De polska emigranterna i Paris ha här jordat sina döde. På deras utmärkt vackra minnesmärken stå med stora bokstäfver att läsa Platens betydelsefulla ord: Eroriare aliquis nostris ex ossibus ultor!!1 (En gång skall ur våra ben en hämnare uppstå!) På en liten rund öppen plats synes en stor sten och på den ett jernkors. Hundratals blommor, kransar, minnestaflor än från en far, än från en mor o. 8. v. pryda denna graf, och om vi stanna ett ögonblick framför den, märka vi att ingen promenerar förbi densamma, utan att åtminstone ditlägga en blomma. Någonting mycket kärt måtte hvila derunder. Ja, i sanning; ty grafven innesluter lemningarne af de vid statsstrecket 1852 sallne republikanerne. Det ligger i sanning ingen ringa betydelse i de friska blommorna och kransarne, som aldrig synas vissna på denna plats! Men nej — det går ej an att drömma bort timmarne i dessa tider. Låtom oss taga en pris de contenance och vara vakna! Hur kan man också komma på en så vild ide, som att föra lefnadsfriska menniskor ned i dödens kamrar? Härnäst skall jag presentera er i en balsalong, om ni önskar. Död åt alla döddansare! —ell.