Göteborgsposten – 28 juli 1869, sida 1

gäfves har hans öga sökt oss i den hop af grymma menniskor, som omgåfvo schavotten ... Hon reste sig upp och tillade i bestämd ton: — Jag går ej längre; vi måste vända om utan en minuts dröjsmål; jag vill återvända till Frankriko . .. . Återvända till Frankrike... blottställa sig för de största faror... Hvad skulle det tjena till?... Den för skräckliga olyckan stod ju ej att hjelpa! Korporal Bavois anmärkte också detta helt blygsamt! ... Den gamle soldaten fruktade att man skulle tro honom vara rädd. Men Maurice hörde ej på honom. Han befarade att baron dEscorval måhända blifvit anträffad och dödad på samma gång som Lacheneur. Utestutande upptagen af Marianne, hade han liksom glömt sin far eller åtminstone, då minnet af honom kom för honom, lugnat sig med en lätthet, hvilken han nu förebrådde sig som ett brott... Kanhända hans far i detta ögonblick låg i dödsängest, förgäfves ropande sin son, liksom Lacheneur ropat sin... Denne son strök kär och obekymrad omkring på landsvägarne! — Ja låtom oss vända om, sade han. Som det nu ej mer behöfde vara sråga om försigtighåt sålängo de ej trampade fransk jord, skaffade de sig en vagn för att åka stora landsvägen till närmaste punkt på gränsen. Men en ofantlig, vigtig fråga, afgörande för bela deras framtid, sysselsatte Maurice och Marianne under vägen.