Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 1

hafva d. 2 d:s af K. M:t förklarats icke förtjena afseende. Förmälningshögtidligheterna. Efter Dagbl. meddela vi här nedan en redogörelse för festligheterna under Lördagen och Söndagen: Straxt på eftermiddagen i Lördags begåfvo sig såväl de danska, som svenska konungafamiljerna med deras uppvaktningar till Ulriksdal, der diner intogs i slottet. Mycket folk hade infunnit sig från hufvudstaden, dels landvägen, dels med ångbåtar, af hvilka flera hela eftermiddagen underhöllo en oatbruten kommunikation med staden och isynnerhet på Brunnsviken till Stallmär 4 Alla dessa fartyg voro öfverfyllda med passagerare. Väderleken var den ypperligaste man kunde önska, och Ulriksdals vackra park och trädgärd med spelande vattenkonster presenterade sig på det fördelaktigaste i Julisolens glans med glada grupper damer och herrar såsom ett präktivt staskage. kött stort antal utländningar märktes bland de här församlade skarorna. På borggården och i dess grannskap syntes naturligtvis den största folksamlingen. Kl. omkring 6 stego de begge konungarne till häst och begafvo sig, jemte danske kronprinsen och prins Hans samt åtföljda af en lysande stab, från Ulriksdal för att möta de trupper, hvilka väntades. Trupperna hade på e. m. i spridda afdelningar afmarscherat från Stockholm och kl. 5 förenat sig (med undantag af kadettkåren) vid Söderbrunn, vid slutet af drottning Christinas väg och i grannskapet at Kräftriket. Kadettkären begaf sig från Carlberg direkte till Ulriksdal. Prins Oscar hade befälet ötver dessa trupper, hvilka bestodo af en bataljon af Svea garde, en d:o af Andra garde, norska gardets skarpskyttebataljon, sappörer, hästgarde, de tvenne sqvadronerna af Lifregementets husarer samt ett batteri af Svea artilleri. Hela denna styrka marscherade Roslagsvägen fram åt Ålkistan, och om ingen krutrök förmörkade utsigten, var det likväl svårt att se långt omkring, ty dammolnen voro af största och solidaste slag. Då förtruppen anländt till bron vid Ålkistan, syntes genom dammolnen ett glänsande föremål röra sig med blixtens hastighet förbi egendomen Bergshammar. Man upptäckte det vara en ryttare, som sprängde fram öfver stock och sten och som på långt håll följdes af några andra ryttare, hvilkas lysande uniformer blånkte fram, då solstrålarne genomtrangde de täta skyarne af dam. Den främste ryttaren var konung Carl, hvilken lemnat sitt sällskap långt bakom sig, men dock snart upphanns af konung Christian och svenske krigsministern. Konung Carl tog af prins Oscar emot befälet öfver trupperna och satte sig i spetsen för dem, hvarpå han åter begaf sig tillbaka samma väg han kommit. Kl. 7 på aftonen hade trupperna hunnit fram till Ulriksdal, och defileringen begynte i följande ordning: kadetterna, Svea garde, Andra garde, norska skarpskyttarne, lifgardet till häst, lifregementets husarer, i hvilkas spets konung Christian, regementets hedersöfverste, satt sig, och till slut Svea artilleri. Den danska konuugafamiljens såväl manliga som qvinliga medlemmar, prins August samt den svenska konungafamiljens damer och alla dessas uppvaktningar befunno sig på borggården bland den tätt packade skaran af öfriga åskådare och åsågo från nämnda plats defileringen. Efter slutad defilering marscherade trupperna på en omväg tillbaka till den stora allen framför kyrkan, och på begge sidor om denna alle slogs läger i största hast. Med en skyndsamhet, som beundrades af de många närvarande danska militärerna och öfriga främlingar, sattes neml. de små skyddstälten upp, och ett ganska respektabelt läger sträckte sig snart utåt fälten och i skydd af de majestätiska träden. Då började också ett gladt lägerlif, der militärer och civila fraterniserade. Bord med förfriskningar syntes på begge sidor om allcen, men-förtäringen der var ingalunda gratis, hvilket deremot var fallet med den förtäring, som på hög befallning bestods manskapet såsom en vederqvickelse för den i hetta och dam väl utförda fältmarschen samt den raska tältningen. I den stora och vackra orangeribyggningen med dess smakfullt möblerade salong såtvo konungen och drottningen souper för sina höga gäster och för dei fältmarschen deltagande officerarne. Efter en högst angenäm afton bröto trupperna slutligen upp kl. half 11 och anträdde återmarschen till hufvudstaden. Danska konungafamiljen, med undantag af kronprinsen, begaf sig också tillbaka till Stockholm I Söndags, tredje lysningsdagen, bevistade danska konungafamiljen, med undantag kronprinsen, gudstjensten i slottskapellet, der kongl. hofpredikanten Widen predikade. Den svenska konungafamiljen och danska kronprinsen öfvervoro gudstjensten i Ulriksdals kyrka, hvilken var fylld ända till trängsel och der k. hofpredikanten Björnström predikade. Kl. 4 gåfvo konungen och drottningen å Ulriksdal diner för omkring 300 inbjudna. De kungliga jemte deras närmaste omgifning, till ett antal, enligt hvad vi hört uppgifvas, at omkr. 80 personer, serverades inom slottet, hvaremot öfriga af uppvaktningen jemte de andra inbjudna, intogo middag i ett stort tält, som uppslagits mellan slottet och orangeribyggnaden. I detta tält, som lärer vara 46 alnar långt och vid hvars uppsättande häromdagen 70 man voro sysselsatte, var på smakfullt sätt anordnadt ett rikt middagsbord. Tältet tycktes lemna ett förträffligt skydd för den tropiska hettan, om ock derinom rådde ett sorts halfdunkel, som dock måhända gjorde en viss effekt. Sedan middagen i tältet afslutats, förfogade sig de serverade genom täta rader af skådeIystna upp till slottet, hvarest kaffe med tillbehör intogs. Af så väl de kungliga som gästerna i öfrigt Spordes sedermera egentligen intet, ehuru man af orkestrarnes sprittande toner anade, att festen fortgick inom de kgl. salarne. Såsom det sades, lära doc) de kungliga promenerat något i parken åt sjösida men denna del af slottsområdet var för allmänhetaA afstängd, så att måhända blott de som ute på viken ——— —— —— ann sig upptäckt; han insåg att han var helt i denne läkares händer.