Göteborgsposten – 24 juli 1869, sida 1

2 ——f— DCS6. 5 Rållääs UHMBVT 11) bv UMD solen? Och hvilken sol sedan, en brännande rötmånadssol och närmare 30 grader i skuggan ! I slutet af denna månad torde allmänheten kunna vänta sig en musikalisk konstnjutning at icke vanlig art. Då hitväntas nemligen hr C. I. Lundqvist, kungliga lyriska scenens nyengagerade tenorist, hvars väldiga röst här väckte allmän uppmärksamhet vid Upsalakörens konsert på resan till sångartällingen i Paris. Hr I. är dessutom till börden göteborgare, har studerat vid hårv. Ilögre elementarläroverk och eger här många personliga vänner. Redan häri skulle ligga en borgen om ett välvilligt omfattande af hans konsert, men då härtill kommer, att han vid densamma kan påräkna biträde af fru Fredrique Stenhammar, som i sommar begagnar saltsjöbaden vid Särö, och hr Anders Willman, i hvars sällskap hr Lundqvist f. n. är stadd på en konstresa genom Norge, så torde en sådan förhop ning ännu mindre kunna anses förmiten. Vi tro oss veta, att konserten möjligen kommer att ega rum i Exercishuset och anordnas i likhet med de nu både i utlandet och här så omtyckta solk-konserterna, enligt vårt förmenande under nuvarande årstid syn nerligen välbetänkt, på samma gång som derigenom äfven den stora allmänheten beredes tillfalle till en här eljest icke ofta förekommande konstnjutning. Vi återkomma till konserten, så fort närmare underrättelse derom ingått. Då konserter i Exercishuset numera bli allt mera allmänna, torde det icke vara ur vägen att påpeka den fatala förlägenhet, hvari hrr konserigitvare derstädes råka, då det giller att anskaffa bänkar. Skulle icke någon företagsam spekulant häri se en eggelse till en bänkuthyrnings-affär? Eller skulle icke möjligen — — —; men det är sannt, man påstår att i Exercishuset ej finnes tillräckligt utrymme för bänkarnes förvarande. Än de båda läktarne då? Bland oflontliga nöjen på platsen, ju, bland de allraoffentligaste till på köpet, tor e med fog kunna räknas det tittskåp i större och förfinad skala som vanligen är stationeradt på den öppna platsen framför Tullch Packhuset. Vi veta icke om ni sjelf gjort en titt deri och hvad ni tänker om bilderna, men omöjligen har skåpets intressanta skylt kunnat undgå er uppmärksamhet, ifall ni någon gång passerat förbi den. IIvad behagas? Ni har inte observerat den? Är det möjligt — nåvåäl, här har ni praktstycket: Uårsinsatt se. en stor. transpårand ITellasråy på kuropanska ock Amerikanskavackraland. skaper. Se der ett svenskt Landsmaal som heter duga, Åsskriftens riktighet bör kunna intygas af hundradetals tellaskåp-tittare. Medan vi äro i farten, se här utanskriften på ett bref, som nyligen anlände till en bekant firma här på platsen: llär Brun Anders göte Bårg Siparen Svän Son Om vi säga er att sirman, som mottog brefvet, var den äldsta handelsfirman här på platsen och att Siparen skall betyda Skepparen, så torde ni möjligen kunna gissa er till den dunkla gåtans lösning, Från en af badorterna på vestra kusten berättas följande lustiga historiett. Kamrer X., som är bekajad, med den mest intensiva reumatiska värk, anländer en vacker dag till sagde badort för att söka bot för sitt onda. Han vänder sig till badläkaren och konsulterar honom om den förb. reumatismen. — Kamroru ska bada gyttjobad det är det enda som hjelper, säger doktorn. IIr X. grinar då han får höra talas om gyttja och tänker på grodor och andra slemma djur, samt vänder sig till en annan läkare. — iär synes några månaders sjukgymnastik vara af högsta nöden, ja det är helt visst det enda som hjelpar. Uttrycket några månader klingar olyck-bädande i öronen på hr X, som vet hvad sjukgymnastik kostar i timman, han gör en meningslös ursäkt och rusar ner på gatan, der jan möter en bekant som visar honom till en redje läkare, — Min herre måste undergå ochandling med elekwicitet, det är, menshlgt alt döma, det enda, som hjelper, heter det nu och hr X är bums på dörren, liksom om bervandlinges med elektricitet redan tagit sin vörjan. UInder dessa promenader fram och tillbaka i solbaddet, under detta sväfvande mellan hopp och fruktan har emellertid hr X blifvit, icke gråhårig, ty det är han förut, men van har blifvit så förbålt skäggig, alt han icke vågar göra sitt inträde i societeten utan att först ha besökt en barberare. Denne är munter och språksam samt har snart lockat ur hr X det som trycker dennes sinne, Åh sfen!, utbrister mannen af knifven genast, ingenting annat! Jag ska koppa herrn en fem, sex gånger, de de enda, som hjelper! IIr X spratt upp från stolen, kastade en ursinnig blick på a t den häpne badaremästaren och sprang sina färde halfrakad, utan löskrage och halsduk, i skummande af raseri och tvållödder. Sens ; moral: Det gilves minst fyra Åofelbara botare af reumatisk värk i — vid den der badit orten. , i fangnraga dd 21 Jah 1869 ;