Göteborgsposten – 21 juli 1869, sida 1

Dernere urskiljde han ett litet ljus som rörde sig än hit, än dit... Hvad hade händt? Utan tvifvel måste det vara nugon utomordentligt vigtig anledning som kunde ha förmått herr dEscorvals vänner att tända ett ljus, som, ifall det blefvo synligt från fönstren i citadellet, skulle förråda hvar de voro och bereda deras undergång. Men minuterna voro för dyrbara för att korporal Bavois skulle använda dem till fruktlösa gissningar. — Bättre då att i två tempon verkställa nedstigandet, sade han med hög röst, liksom för att lifva sitt mod... Se så, korporal, grip i nu... framåt... marsch! .. Det lilla ljus som rörde sig der nedanför satte honom i stånd att mäta den förfärliga höjd han hade att glida utför... — Nåväl!... fortfor han, hvad vill detta säga? ... Skulle du vara rädd, korporal?... Han svarade ej; men med feberaktig energi skyndade han sig att fästa det med så stor möda förvärfvade täget vid jernspettet; derefter lät han det falla nedför klippan. — Om någon af herr dEscorvals vänner, mumlade han, ändock hade den lyckliga ingifvelsen att taga ändan af detta tåg och sträcka på det, skulle nedstigandet bli betydligt underlättadt. kn sekund kände han lus. att ropa; men skulle man väl höra det dernere? Det var föga sannolikt. Deremot kunde man hålla hundra mot ett att hans röst skulle tränga ända upp till posten på citadellet och ådraga houom