Göteborgsposten – 21 juli 1869, sida 1

— — — — — — hittades barnet, påminner starkt om Tidemands figurer, och det är icke utan att belysning och gruppering i öfrigt erinra om samme mistares maner, utan att dock på minsta sitt vara någon slafvisk elterhärmning. Midtemellan dessa båda tatlor ler emot oss de älskliga dragen af den ädla qvinna, som döden för ej längesedan ryckte bort ur sörjande anförvandters och vänners krets, återgifna med ett lit och ett behag som röja mästaren. Porträttet (N:o 349) är måladt af Bottibourn. Under hänger N:o 353, en bit landskap af Iloyng och till höger om ingången N:o 358, Il asthutvuden at Iorace Vernet och N:o 350, Venus med Amor?, at Diaz, allt dyrbara rariteter, öfver hvilka er cicerone dock icke dristar yttra sig. Öfver dörren hänger slutligen N:o 351, olländsk kust, af J. Fabarius, törut utställd i Musei tatvelgalleri, ett stycko med präktig luft. Återstår nu det sista rummet på nedra botten, det som innesluter den hr ob. Dickson tillhöriga samlingen af engelska oljemålningar. Denna samling, ett galleri för sig af, som det tros, ofantligt värde, upptager öfver 60 olika målningar, bet skulle upptaga alltför stor del af det utrymme, som står oss till buds, om vi nummer för nummer skulle genomgå samlingen, hvilket för öfrigt skulle bli desto svårare, som vi ega alltför liten bekantskap med den engelska målareskolan, hvilken, som bekant i de flesta fall eger en trån andra skolor betydligt skiljaktig karakter och följaktligen måhända skulle förleda till både skefva och orättvisa omdömen. Vi skola derföre med ert benägna medgitvande åtnöja oss med att anteckna de taflor, hvilka på oss gjort ett af den särskilda skolan oberoende, godt intryck. Genast till venster finna vi sålunda under N:o 360 en god genre af J. M. Barber, Tidningaläsaren och derbredvid hänger ett at de båästa landskap, som utställningen i sin helhet erbjuder, N:o 411, I grannskapet at BurnhamBeechy. En beqväm soffa är placerad just framför denna tatla, var god ett ögonblick och slå er ner, dröm er in i denna direkte ur naturen gripna bit ur det enkla landtlifvet och ni skall snart se alla dess detaljer framträda med en förvånande naturtrohet: hälvägen och den derutur sramkommande boskapen, den primitiva bron ötver ån, den sig deri speglande gräsvallen, sandgropen till höger — allt blir så lefvande naturligt för er, att ni nästan tycker er se ut genom ett öppet fönster i grannskapet af Burnbam-Beechy. Vidare namna vi N:o 393, Årrendatorns dotter af J.D Lucas, N:o 379, Åfton at A. Gilbert, ett stycke med en högst egendomlig belysning, N:o 386, Iluslig Scen at Ilicton (tortrastligt perspektiv!), N:o 376, Flora at 7. läed, en briljant tafla framställande en förtjusande qvinna utsträckt på en divan, taflan ehuru oljemålning efter engelskt bruk försedd med glas, N:o 359, IIundar at Armfield och derofvantör N:o 415, enligt hvad katalogen upplyser framställande Badande neapolitanskor. Vanliga menskliga ögon kunna deri afven med tillhjelp af den lifligaste fantasi ej upptäcka annat än en gröt af suddiga färger, men — man har sagt oss att denna tafla skulle i England uppvägas om icke precis med guld åtminstone med silfver. På skärmen midtemot finnes en annan konstskatt, hvars värde dock är lättare att förstå, landskap at J. Zinnel; fårskocken, på nära håll åstadkommen med några grå, hvita och svarta färgfläckar och streck hiv och dit, hunden i fullt språng och herden midt i dammet på vägen om hvilka samma anmärkning gäller, framstå på något afstånd till illusion narurliga och man förstår här huru konstnären med till utseendet obetydliga medel kan åstadkomma stora verkningar. Vidare N:o 371, Vakthunden af J. Earl, en liten perla, hvars värde ligger klart i dagen för hvar och en. Det torde höra till sällsyntheterna att få se en hund så förträffligt målad; märk de klara, kloka ögonen, den fuktiga nosen och den sträfva pelsen mot hvilken den graciöse kattungens gråspräckliga sammet gör en ypperlig eslekt. Ett utmärkt stycke är N:o 366, Korat Cooper, man betrakte endast den brungula SNS RE